Statistiken visar att avverkningarna snarare har minskat. Skogsägarna fortsätter alltså att ta sitt ansvar för skogen, så som man kunde vänta sig. Markägarna tänker långsiktigt om sin skog.
Markägarna tar sitt ansvar för miljön
Naturskyddsföreningen var alltså ute i ogjort väder när de förutsåg att skogsägarna skulle panikavverka stora arealer när Skogsstyrelsen gjorde paus i inventeringen av nyckelbiotoperna i nordvästra Sverige.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Det hindrar inte Jan Terstad på Naturskyddsföreningen att ändå uttrycka sin oro över att det är värdefulla nyckelbiotoper som försvinner. Det står ju honom och Naturskyddsföreningen fritt att tycka, och de behöver ju inte ta hänsyn till helheten. Problemen med svagheter i inventeringarna och alla osäkerheter i bedömningarna landar i knät på skogsägaren.
Det långdragna fallet med bombmurklan i Värmland belyser orimligheterna i systemet. Avverkningen stoppades för fyra år sedan, och först sedan Mark- och miljööverdomstolen bestämt att det inte var en rimlig konsekvens för markägaren har man kommit till ett beslut där frivilliga åtgärder från markägaren räcker för att avverkningen kan göras.
Domstolsavgörandet är en viktig markering av äganderätten. Med rimlig hänsyn till miljön måste man få bruka sin skog.
Naturskyddsföreningen bollar enkelt över ansvaret till forskningen och samhället. Frågor som vad som är viktigt att skydda och i vilken omfattning behöver få ett svar. Hur markägaren ska ersättas är en minst lika viktig fråga. Grundprincipen måste vara att om mer skog ska skyddas behöver också mer pengar skjutas till systemet så att markägaren kan få rimlig ersättning eller ersättningsskog.
En pusselbit som kan bidra till detta kan komma från en utredning om ekologisk kompensation som lämnats till regeringen i våras. Ett företag som förstör biologisk mångfald, till exempel ett gruvföretag som avverkar värdefull skog för att anlägga en gruva, ska kunna köpa motsvarande skogsareal någon annanstans.
I ett försöksprojekt enligt denna princip avverkar Boliden en gammal värdefull skog för att utveckla e gruva. Där går man så långt att man i samarbete med Sveaskog flyttar en del både levande och döda träd till ett annat område. Om det är ett sätt att få omsorg om viktiga naturvärden att samsas med utveckling av företagandet är det ett lovvärt initiativ.
När Naturskyddsföreningen högljutt protesterar mot pausen i inventeringarna av nyckelbiotoper och försöker skrämmas med att skogsägarna kommer att panikavverka så är det en intresseorganisation som larmar. Det är viktigt att politiker och tjänstemän inser detta och inte ger den mer status och tyngd än vad den är värd.