facebooktwittermail d

Myter om eko leder till fel beslut

REPLIK. Stina Bergströms artikel i ATL den 27 maj och Linnea Bergströms den 7 juni, visar att Miljöpartiet fortfarande lever i en egen drömvärld, skriver Ulla Forsling.

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

I verkligheten minskar ”ekoodlingen" livsmedelsproduktionen med ca 50 procent i jämförelse med vanlig odling. Orsakerna till de dåliga skördarna är sjukdomar och undermålig näringstillgång, vilket inte gynnar matkvaliteten.

Samtidigt påverkar ”ekoodlingen” miljön negativt (se exempelvis ledaren i ATL den 13 maj), har högre klimatpåverkan, kräver mer mark och energi och leder till större import av mer eller mindre kontrollerade varor.

Det är också en myt att ekomaten är giftfri. De flesta växter innehåller naturliga gifter som vi konsumerar i betydligt högre mängd än vad vi gör av rester av växtskyddsmedel. Naturskyddsföreningen, Miljöpartiet och media ägnar sig åt en skräckpropaganda mot det vanliga jordbruket som både är vilseledande och kränkande.

När alla på grund av bristande alternativ var ”ekologiska” kunde skördarna, vid mitten av 1800-talet, inte ens mätta 1,2 miljoner människor i Sverige. Många emigrerade till USA.

Den uppfinning som anses ha främjat mänskligheten mest är Haber & Boschmetoden som omvandlar luftkvävet till gödsel. Genom att öka fotosyntesen genererar detta kväve minst 6-9 gånger mer energi än vad som tillförs. Varför politiker och ”ekofrälsta” inte vill anamma denna verklighet är förbluffande.

I mitten av 1980-talet ändrades namnet på den biodynamiska odlingen och andra filosofiska odlingar till ”ekologiskt”. Det fundamentala misstaget som då gjordes var att fastställa regler som aldrig har gått att ändra.

Man avhände sig möjligheter att använda bästa sättet att odla och skapa långsiktigt hållbara odlingssystem som bevarar markens bördighet och produktionsförmåga. Ekoföreträdarna är fångna i sitt eget regelverk och kan därför aldrig bli hållbara.

I mitten på 1990-talet beslöt Göran Persson-regeringen att satsa miljarder på ”ekologisk” produktion. All forskning på SLU skulle utveckla den ”ekologiska” produktionen.

Länsstyrelsernas rådgivning skulle enbart omfatta så kallade ekologisk produktion och gör så än i dag. Media och andra samhällsaktörer uppmanades att propagera för ”eko”.

Följden har blivit att vetenskapen ekologi har missbrukats, sakkunskap och fakta förvrängs till politiska dogmer, tro och ibland ren humbug.

Ekologi betyder ”samspelet mellan allt liv och den omgivande naturen”. Det innebär att all odling och allt det vi gör är ekologiskt. I Sverige profiterar Krav och andra ”ekologiska” verksamheter på ordet ”ekologisk” av pengaskäl. De rödgrönas jordbrukspolitik leder, ur alla synpunkter, helt fel.

Som vän av miljö, kvalitetstänkande och djurens välbefinnande är det svårt att förstå varför en viss ideologi, som inte kan motiveras ur vetenskaplig synpunkt, ska ha extra bidrag av våra skattemedel.

Försäljningen av ”ekomaten” är en riktig kassako för handeln. Marknadsföringen bygger på att sälja en känsla och det ligger starka ekonomiska krafter bakom. Om man vill handla miljövänligt, klimatsmart och djuretiskt; köp vanlig svensk mat!

Ulla Forsling,

Odlings- och miljöagronom