LRF har enligt tidningsartiklar startat överläggningar med ett antal organisationer om på vilka villkor kommersiell naturturism ska kunna bedrivas på privat mark. Förmodligen hoppas motparterna att LRF ska sälja ut markägarnas rättigheter för en symbolisk summa varefter markägarna får problem med att hävda sina rättigheter.
Naturturism är en outnyttjad resurs
Markägarna bör ta chansen att arrendera ut rätten till kommersiell naturturism.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Den senaste förhandlingen LRF var inblandad i, om älgförvaltningen, resulterade i att den enskilde markägaren förlorade rätten att jaga vuxen älg på sin fastighet, att länsstyrelserna anser att de har rätt att förstöra skog för miljarder årligen, att LRF vägrar att ställa sig bakom skadeståndskrav, stopp för skogsägaren att bedriva ett varierat skogsbruk och negativa attityder hos allmänheten som följd av den omfattande granplanteringen.
Men en intresserad markägare bör själv kunna ta initiativ till att säkerställa att han får full ekonomisk utdelning för fastighetens natur- och kulturvärden genom att arrendera ut rätten till kommersiell naturturism till högstbjudande på samma sätt som man arrenderar ut jakt- eller fiskerätten.
Utarrendering av jakt eller fiske inkräktar inte på allemansrätten och det gör heller inte en utarrendering av den kommersiella rätten till naturturism. Man kan som markägare välja mellan att ge ett företag exklusiv ensamrätt eller som man ofta gör inom fiske – sälja dags- eller säsongskort.
Vad kan man ta betalt? Säg att arrendepriset för jakt i snitt är 100 kronor plus moms per hektar och år. Vad är då priset för kommersiell naturturism? Efterfrågan är hög och ökande enligt turistföretagen och dessutom finns en internationell efterfrågan. Vilka tjänster har högst efterfrågan, det vill säga hur ska markägaren förvalta sin skog för att kunna ta bra betalt? Finns säsongsvariationer? Ska man välja arrende eller dagskort eller ska man behålla den kommersiella rätten själv?
Prissättningen blir viktig. Det är ju den som avgör hur lönsamt det blir att anpassa sitt skogs- och jordbruk på samma sätt som vilt- och fiskevård påverkar prisnivån och efterfrågan på jakt och fiske. Med tanke på att naturturism kan bedrivas året om och att den har en mycket större marknad än jakten bör priset kunna bli mycket högre. Det är också viktigt att priset sätts så högt att slitaget på marken inte blir för stor.
Det är dags för markägare med attraktiva marker att fundera igenom sitt upplägg för att få bra ekonomisk utdelning från en ny men kanske växande gren av sitt företag. Hur ser LRFs riktlinjer ut för de pågående förhandlingarna? Kommer de pågående förhandlingarna resultera i ett förslag till arrendekontrakt där markägare och turistföretagare kan göra upp om de ekonomiska villkoren på samma kommersiella grunder som gäller för jakt och fiske? Det är ju markägaren som äger rättigheterna till kommersiell naturturism på sin fastighet.
Kan vi få en redogörelse från LRF för hur man tänker stärka markägarnas position och möjligheter i de pågående förhandlingarna? Hittills har informationen till medlemmarna varit sparsam för att inte säga obefintlig.
Sverker Liden
Jägmästare