De första fallen i Norge upptäcktes förra året hos vildren i Nordfjella och hos älg i Selbu.
Nytt fall av CWD i Norge
Norge har fått sitt sjätte fall av den fruktade sjukdomen CWD som drabbar hjortdjur.
Lena Karlsson
Det var också första gången som sjukdomen någonsin konstaterats utanför Nordamerika och Syd-Korea där den är etablerad. Det var också första gången i världen som den påvisats hos ren.
Ännu har forskarna inget svar på varför den finns i just Norge.
Eftersom Sverige delar gräns med Norge är också svenska myndigheter uppmärksamma på sjukdomen och där Grimsö nu forskar på sjukdomen. Även i Sverige har prover från bland annat älg samlats in och analyserats. Hittills finns dock inget konstaterat fall i Sverige.
Det sjätte fallet i Norge upptäcktes vid provtagning på levande vildren i Nordfjella. Där har renar provtagits i samband med att de har märkts och försetts med gps-sändare under narkos. Renen fanns i samma område som det nu tagits beslut om att sanera. Djuret visade inga tecken på att vara sjuk.
– Fyndet är inte oväntat och bekräftar behovet av att sanera vildrensflocken i området för att hindra fortsatt smittspridning, säger forskaren Jörn Våge vid det norska Veterinärinstitutet.
Veterinärinstitutet arbetar för att hitta metoder för att kunna provta levande djur för CWD vilket skulle vara värdefullt inom rennäringen och uppfödning av hjort i samband med förflyttning eller handel med djuren. Det skulle också kunna innebära att man kan fånga upp smittade djur i ett tidigt skedet och minska smittspridningen.
LÄS OCKSÅ Ingen smittsam sjukdom bakom älgdöd
Chronic Waisting Disease
CWD tillhör samma grupp sjukdomar som scrapie hos får och get och galna ko-sjukan.
Inkubationstiden är lång, troligen upp till två år.
Hjärnan, hos djuren som insjuknar, degenereras och sjukdomen ger avmagring, neurologiska symptom och död.
Sjukdomen sprids genom direkt eller indirekt kontakt mellan djur. Sjuka djur utsöndrar smittan i saliv, urin och avföring och smittämnet är mycket motståndskraftigt och kan överleva mycket länge i lerhaltiga jordar.
Störst risk för smittspridning bedöms vara genom förflyttning av infekterade djur.
Källa: SVA