Sen hamnade skiten i fläkten. Sent på fredag eftermiddag när Sverige hade slappnat av och tagit helg kom överraskande ett förslag om vägslitageskatt. Den gamla kilometerskatten hade oväntat återuppstått.
Nya skatten slår mot landsbygden
Förra veckan började bra med en utnämning av en ny generaldirektör för Jordbruksverket och en bred politisk överenskommelse kring vattenkraften. Två ovissa frågor där läget klarnade.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Tord Karlsson
Vilket elände! Eller är det det? Problemet är att den frågan är svår att svara på. Förslaget beskriver hur det skulle kunna gå till att ta ut en skatt på körsträckor och huvuddragen i hur det är tänkt. Men några belopp nämns inte och det gör det mycket svårt att förstå beskattningens konsekvenser.
Jämfört med tidigare förslag som borde ha gått direkt i papperskorgen finns det förbättringar i detta förslag. Att mindre vägar inte ska omfattas räddar många landsbygdsvägar från att vara beskattningsunderlag. Att man genom att utnyttja modern teknik på detta sätt får bättre kontroll på och beskattning av utländska fordon är också ett fall framåt.
Hur andra skatter påverkas är däremot höljt i dunkel. Att nuvarande skatt på tunga transporter ersätts är självklart men hur går det med skatterna på drivmedel? Det nämns ingenting i förslaget om den skatteväxling som borde vara självklar.
En annan tveksam detalj är avsikten att styra över transporter till sjöfart eller järnväg. Det är ingen hemlighet att järnvägsnätet kräver stora investeringar. Det är ingen slump att lastbil ofta är förstavalet och utan en rejäl investeringssatsning på järnvägen så blir försöken att tvinga över transporter med hjälp av en straffskatt bara ytterligare en pålaga. Och de järnvägspengarna ser vi inte till.
I regeringens egen konsekvensanalys har man tittat på vilka branscher där transporter utgör en stor andel av den totala produktionskostnaden. Då hittar man föga överraskande massa- och pappersindustrin, trävarutillverkning och livsmedel på den topplistan.
Och var produceras allt detta, jo på landsbygden. Det betyder att man är helt medveten om att en vägslitageskatt är en skatt på landsbygdsföretagande. Även om mindre vägar är undantagna kommer skatten att ge ökade transportkostnader. De måste tas ut av köparen eller falla tillbaka på leverantören av timmer, massaved eller livsmedel.
Att döma av oppositionspartiernas reaktioner blir det svårt att få ett lagförslag byggt på denna utredning genom riksdagen som den ser ut i dag. När ett mer färdigt förslag kommer får vi se om det är upplagt för att göra Sverige ännu längre än sina 160 mil.
Att Sverige kan bli rundare med hjälp av denna skatt är omöjligt. Det kräver i så fall någon annan kompensation till transportberoende landsbygdsföretag.