Nyligen togs ett viktigt och oroväckande steg i den riktningen när EU-parlamentets jordbruksutskott röstade för att den så kallade skogliga referensnivån ska baseras på avverkningsnivån under åren 2000-2012. Avverkningar över referensnivån bokförs som nettoutsläpp av koldioxid i Sveriges koldioxidbalans.
Ohållbart att inte bruka skogen
Risken finns fortfarande att svenskt skogsbruks möjliga avverkningsnivå kommer att bestämmas av EU.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Greger Ekman
Chansen finns fortfarande att EU-parlamentet bestämmer sig för en annan ordning när de ska rösta om LULUCF eller markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk som förkortningen står för i svensk översättning.
Förändrad markanvändning i medlemsstaterna förändrar koldioxidbalansen. För skogsbrukets del innebär det att skog som växer binder koldioxid och skog som avverkas avger koldioxid. För att EU:s målsättning att minska koldioxidutsläppen med 40 procent till år 2030, jämfört med 1990 års nivå, spelar skogen en viktig roll som koldioxidsänka i kalkylerna.
För skogsbruket är detta laborerande med utsläpp och upptag av koldioxid oroande. De historiska avverkningsnivåer som EU-parlamentets miljöutskott vill ha blir i praktiken ett avverkningstak. Om avverkningarna når över referensnivån lär det innebära någon form av kostnad för skogsbruket i form av utsläppskompensationer.
Det är inte rimligt. Varför ska svenskt skogsbruk som under en lång tid avverkat mindre än tillväxten hindras från att avverka mer än under åren 2000-2012? Skogsbruket är inte ett hot mot klimatet. Ett hållbart utnyttjande av skogen är avgörande för att göra oss kvitt oljeberoendet.
Tyvärr är det svårt att frigöra sig från misstanken om att europeiska politiker i allmänhet har svårt att förstå sig på eller bry sig om skandinaviskt skogsbruk. För politiker i länder där skogsnäringen inte är särskilt betydelsefull blir frågan om framåtblickande eller bakåtblickande avverkningsnivåer mindre viktig.
Till exempel har nederländske EU-parlamentarikern och miljöpartisten Bas Eickhout i en rapport till miljöutskottet om EU:s förnybartdirektiv gett uttryck för ur svenskt perspektiv oacceptabla idéer, som en prioritetsordning för hur skogsråvaran ska användas och vad som är hållbar råvara. Biodrivmedel framställd av massaved skulle exempelvis inte räknas som hållbar.
Förhoppningsvis tar EU-parlamentet sitt förnuft till fånga när det gäller skogsbruket och LULUCF. Om inte så jämnas marken ytterligare för ännu fler restriktioner som inte bara drabbar skogsindustrin utan riskerar att slå hårt mot landsbygden när den ekonomiska aktiviteten i skogen minskar. Nya och gamla skogsprodukter är på väg att ersätta oljan, att då lägga hinder i vägen för ett ökat uttag av skogsråvara är knappast hållbart.