Nyligen gick regeringen med miljöminister Karolina Skog ut och berättade att de vill reglera användningen av kemiska växtskyddsmedel kort tid före skörd i spannmål som ska användas till livsmedel. I praktiken handlar det om ett förbud.
Onödigt kemikalieförbud hotar svenska mervärden
Det är poänglöst att förbjuda kemikalier i jordbruket som i praktiken inte används. Miljöminister Karolina Skog slår in öppna dörrar, skriver Helena Jonsson, förbundsordförande LRF.
Vad miljöministern gör är att slå in dörrar som redan står på vid gavel. Sveriges odlare har vid enstaka tillfällen sökt och beviljats dispens för nedvissning för att kunna skörda regniga år – men bara för spannmål som ska bli djurfoder. För livsmedel har det inte varit aktuellt på många år.
Odlarna har själva avstått användningen, genom branschöverenskommelser och av egen drivkraft att erbjuda det som konsumenterna vill ha. För så funkar ju marknaden.
Det kan tyckas oproblematiskt att förbjuda något som ändå inte förekommer. Inga växtskyddsmedel är godkända i Sverige för det ändamål som regeringen vill få bort och ett förbud ser därför inte ut att få någon praktisk betydelse.
Men det får det. Med ett ensidigt svenskt förbud tar man ifrån odlarna möjligheten att ta ut ett merpris. Få kan tänka sig att betala extra för något som inte längre är just extra utan endast standard enligt lag.
Samtidigt kommer konsumenterna alltjämt att kunna köpa importerade produkter med spannmål som är behandlat på det sätt Sverige inte anser sig kunna tillåta. Karolina Skog säger också själv att det är risk att den importerade maten ökar som en följd av regleringen – även om ”det inte är regeringens intention” (ATL 25/9).
Frågan är då vad som är intentionen? En av vår tids största utmaningar är hur vi på ett hållbart sätt ska kunna äta oss mätta i takt med att vi blir allt fler. Då duger det inte att försvåra för den produktion som är en av de mest miljömässigt effektiva i världen – och som därför borde producera än mer av den mat vi äter.
Sammanfattningsvis behöver regeringen göra sin läxa för att förstå hur marknaden driver utvecklingen – men också inse att politiken gör precis tvärtom!
Det tål att upprepas: Varken de svenska mervärdena eller producenternas lönsamhet skapas av lagar och regler – de kommer ur konsumenternas efterfrågan och betalningsvilja, och drivkraften att producera det som efterfrågas.
Ytterst handlar allt om förtroende. Sveriges producenter har visat att de vill och kan leva upp till konsumenters högt ställda krav på miljöomsorg.
Karolina Skog, som miljöminister kan du anamma ett modernt ledarskap för en hållbar utveckling på riktigt och en tro på att alla vill göra gott, inte bara för sig själva utan också för andra.
Vi företagare har lärt oss att inte ha alltför stor tilltro till att politiken ska driva utveckling. Men vi kommer inte acceptera en politik som motarbetar resan mot långsiktig hållbarhet som vi har påbörjat tillsammans med konsumenterna.
Helena Jonsson
Förbundsordförande LRF