I en insändare i ATL i augusti skrev jag att det var stötande att skogsindustrin inte tog större ansvar i bekämpandet av skogsbränderna. Vad som framkommit därefter blir än mer ”stötande” då det finns uppgifter om att bränderna som blossade upp gång på gång kring Kårböle till stor del orsakades av otillräckligt eftersläckningsarbete. Ansvaret för detta åligger markägarna, det vill säga i huvudsak skogsindustrin.
Orättvis fördelning av brandstödet
Ett behovsprövat stöd är bättre än att ösa miljoner över de resursstarka.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Statens sammanlagda kostnader för skogsbränderna sommaren 2018 kommer att uppgå till cirka 300 miljoner kronor – 200 till räddningstjänsterna som får ansöka om medel och 72 miljoner som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap delar ut till markägare i tre områden: Dalarna, Jämtland och Hälsingland.
Nu är det ju inte bara dessa tre områden som har haft omfattande skogsbränder. Redan tidigt på sommaren brann det i anslutning till det gamla brandområdet i Västmanland. Genom ett effektivt arbete av Storstockholms Brandförsvar och stor kunskap bland markägarna med erfarenhet från förra branden kunde en ny katastrof avvärjas.
Även i Värmland härjade skogsbränder på omfattande arealer efter att gnistor från tåg tänt eld i vegetationen. Ingen del av landet var förskonat.
Säkerligen finns det över hela Sverige enskilda skogsägare som drabbats lika hårt som de i de områden som får statligt stöd. Är det verkligen rimligt att med allmänna medel kompensera internationella företag och andra institutionella skogsägare för förluster som de uppenbarligen kalkylerar med eftersom man anser det för dyrt att försäkra sin skog?
Att man avstår från att skydda sig mot högst naturliga förluster kan inte vara ett skäl för staten att rycka ut. Att dessutom begränsa insatserna till geografiska områden och inte se till enskildas behov gör beslutet om regionala stöd märkligt.
Om staten har för avsikt att även i framtiden ge bidrag till branddrabbade skogsägare är det rimligare att inrätta en fond för behovsprövat stöd i stället för att blint ösa miljoner över delvis redan resursstarka skogsägare.
Örjan Ljungvall
Järlåsa