Greger Ekman

Betesskadorna på skogen är en katastrof. En inventering visar att 25 procent av Sveaskogs ungskogar i norra Sverige är allvarligt skadade av älg och svamp (som gynnas av försvagade betesskadade träd). Skogsstyrelsens beräkningar tyder på att betesskadorna på skogen kostar över 7 miljarder kronor per år. Larmrapporterna är tyvärr inga nyheter.

Viltbetet är inte bara ett företagsekonomiskt problem – det är ett nationalekonomiskt. Problemet löses enklast genom att öka avskjutningen.

Det dysfunktionella älgförvaltningssystemet har inte levererat. Ett av de grundläggande problemen är att de som har hela kostnaden för betesskadorna – skogsägarna – inte har hela beslutanderätten över älgförvaltningen.

Grunden för en vettig älgförvaltning är att balansera älgstammen mot fodertillgången. Av Skogsstyrelsens senaste betesskadeinventering (Äbin) framgår att varannan ungtall någon gång skadats av älg eller andra hjortdjur.

Söderut är det inte bara älgen som ställer till problem. Kronhjortar som barkflänger medelålders granbestånd åsamkar enskilda skogsägare stora ekonomiska förluster som de inte har något sätt att kompensera sig för. Dagens skadefrekvens är långt ifrån det nationella målet om maximalt 15 procent skadade ungtallar.

Jaktintresset brukar peka på att foderutbudet behöver öka och förbättra balansen den vägen. Det är korrekt att mer tall skulle öka foderutbudet. Problemet är att det i praktiken inte går att odla tall utan stängsel i södra Sverige. Granifieringen av tallmark (”älgbetesimpediment”) är inte önskvärd, men är den logiska konsekvensen av ett alltför högt betestryck.

Betestrycket måste minska innan tallföryngringarna kan komma i gång. Dessutom behöver skogs­ägarna, som ska satsa sina pengar på tallplantor, garanteras att betes­trycket hålls på en rimlig nivå i framtiden. Skogsstyrelsen har föreslagit förbud mot plantering av gran på tallmark. Varför inte föreslå ett förbud mot betesskador över en viss nivå?

Den snabba och enkla lösningen är inte mer reglering utan att skjuta mer älg. Bisarrt nog verkar det vara en övermäktig uppgift för jägarkåren – trots att det finns mycket älg.

Hittills har drygt hälften av årets tilldelning skjutits. Historiskt har avskjutningsmålen långt ifrån uppfyllts. Det är fullständigt orimligt och beror inte på liten älgtillgång – betesskadesituationen visar definitivt att så inte är fallet.

Ambitionsnivån och avskjutningen måste höjas. Framför allt måste tilldelningarna fyllas och utökas om skadebilden kräver det. Här har jagande markägare ett särskilt viktigt ansvar för att gå före ut på pass. Jakttiden på älg tar slut den 29 februari, utnyttja den tiden även om det är kallt och dagarna är korta.

Betesskadorna på skogen kostar över 7 miljarder kronor per år, skriver ATL:s ledarskribent Greger Ekman.

Betesskadorna på skogen kostar över 7 miljarder kronor per år, skriver ATL:s ledarskribent Greger Ekman.