Finns det en plan för hur många nyckelbiotoper som anses nödvändiga att identifiera och bevara, och hur ser den i så fall ut? Om vi jämför med museivärlden så sparas enstaka exemplar av gamla bruksföremål – inte allt som tillverkats. Ett bilmuseum visar kanske en eller två Saab 93 med tvåtaktsmotor, inte alla exemplar som har tillverkats.
Räkna kostnad och nytta för biotopskyddet
Så länge nyckelbiotoper är gratis för staten görs inga prioriteringar. Naturnyttan borde i varje enskilt fall vägas mot andra kostnader för samhället.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Om det är naturnytta som är ledstjärnan, så saknar man som lekman en redovisad plan för hur tätt och hur stora områden som verkligen har en av samhället önskad effekt – utöver den generella naturhänsyn som skogsbruket redan bedriver.
Det enda sättet att få ett rimligt svar på den frågan om volymbehovet av skydd är att alla reserveringar av så kallade ”skydd” utöver generella naturhänsynen börjar kosta pengar. Då tvingas beslutande myndighet fundera kring om den samhällsekonomiska nyttan av ett försök till konservering i naturen – i varje enskilt fall – är värt kostnaden ställt mot andra samhällsekonomiska intressen.
Att vältra över förlusten på den som ofta slumpmässigt råkar vara en drabbad markägare befriar beslutsfattarna från djupa överväganden kring nyttan med ett beslut. Allt är ju skenbart gratis, så varför inte ta lite till, och lite till, och ännu mer.
Det är sällan man ser en samhällsekonomisk kalkyl över vad överdrivna försök till ”skydd” kostar i välfärdsförluster. Bedömningarna om värdet av att bevara en art inom ett visst område vilar på osäkra grunder. Den kan vara lite inventerad och därför upplevas som ovanlig eller den kan vara på kanten av sitt utbredningsområde.
Det som ofta framhålls som rekreationsvärden avser i första hand upplevelser i välskötta produktionsskogar som ser ut som pelarsalarna på John Bauers bilder och är tillgängliga med goda vägnät.
Om kraven på ständigt ökade ”skogsskydd” till stor del grundas på att Naturskyddsföreningen behöver måla upp ett motiv för att värva medlemmar så tappar det helt trovärdighet.
Det som behövs nu är en plan där samhällsekonomisk nytta kan vägas mot en verklig kostnad för att lösa in värdet av andras markområden och som med vetenskaplig grund verkligen behövs för att nå ett mål.
Christer Nilsson
Boliden