Den intervjuade länsstyrelserepresentanten börjar i vanlig ordning med att klaga över att den tilltänkta finansieringen inte är tillräcklig. Det är typiskt för svenska myndigheter att i alla lägen klaga över bristande finansiering och tveksamma prioriteringar.
Reflexmässigt myndighetsgnäll
Vi kunde nyligen läsa i ATL om att regeringen avser att flytta över hanteringen av omhändertagna djur från Polisen till länsstyrelserna. Det är en förändring som diskuterats länge.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Förra statsrådet Jörgen Andersson sa vid något tillfälle till en gnällande myndighet enligt ovan: ”Ni ska inte förskottera helvetet!”, det vill säga att det är på sin plats att veta behovet innan man börjar ropa efter ytterligare medel.
Många, även dagens myndigheter, borde följa detta uttalande. Pengar löser inte allt. Kan man måhända arbeta på ett bättre, billigare och mera rationellt sätt?
Polisen är inte heller känd för att vara ett ”lågprisföretag” i de här sammanhangen, tvärtom. Detta borde också representanten för Länsstyrelsen i Västra Götaland känna till och ta till sig innan hon kräver ytterligare medel utöver de anvisade. Men detta är måhända jobbigare.
Djur kan omhändertas på många olika sätt och till olika kostnader, och även en myndighet bör ha en småländsk kostnadsmedvetenhet i de här ärendena, även om det är djurägaren som får stå för kostnaderna om tillgångar finns.
Nej, det är på sin plats att länsstyrelserna verkligen analyserar problematiken, kostnaderna och olika arbetssätt innan man ”skriker efter” ytterligare ekonomiska resurser. Man bör i anständighetens namn visa respekt för såväl skattepengar som djurägarnas medel.
Olle Nilsson
Opolitisk sanningssägare