Som liberal har jag stor tilltro till den enskilda konsumentens förmåga att göra egna val på en fri marknad. Det gäller även valet mellan konventionellt eller ekologiskt odlad mat. Jag är i grunden skeptisk till onödig statlig reglering eller påbud och därför är jag också kritisk till regeringens nya produktionsmål för ekologisk odling.
Regeringens ekomål ett svek mot den gemensamma strategin
LIvsmedelsproduktionen ska styras av utbud efterfrågan. När regeringen sätter upp mål för ekologisk produktion för det tankarna till planekonomi.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Det råder olika meningar om värdet av ekologisk odling. Vissa pekar på att den måste främjas för hälsans, miljöns och klimatets skull. Andra menar att ekologisk odling inte har så stora förtjänster och att konventionellt jordbruk är klimatsmartare då det har högre produktion. Liberalerna ser gärna ekologisk matproduktion men vi vill att konsumenterna ska styra efterfrågan, inte politiskt satta mål.
Liberalerna har tillsammans med övriga allianspartier och regeringen förhandlat fram övergripande och strategiska mål för en livsmedelsstrategi. Vi slog gemensamt fast att livsmedelsproduktionen ska styras av konsumenternas efterfrågan.
När regeringen har presenterat sin handlingsplan, som ska konkretisera den övergripande livsmedelsstrategin, kan jag med viss förvåning konstatera att regeringen struntar i de gemensamt uppsatta målen. I stället för fokus på konsumenternas efterfrågan sätter regeringen upp statliga produktionsmål. Regeringen vill att 30 procent av jordbruksmarken och 60 procent av den offentliga konsumtionen ska vara ekologisk till 2030. För mig för statliga produktionsmål tankarna till planekonomi.
För oss liberaler är det självklart att utbud och efterfrågan ska styra produktionen av olika varor, inte statliga mål. Olika former av statliga produktionsmål brukar inte fungera, vilket historien har visat. Framtidens efterfrågan är svår att uppskatta och kanske är regeringens mål till och med för lågt satta? Bör staten då verka för att minska efterfrågan?
Efter att ha förhandlat fram de övergripande målen med regeringen är jag mycket kritisk till regeringens agerande. Regeringen kan inte först komma överens om målen för livsmedelsstrategin för att sedan gå helt på tvärs med överenskommelsen. Vi tog i hand på att det övergripande målet med livsmedelsstrategin ska utgå från marknads- och konsumentperspektiv. Med tanke på regeringens sammansättning borde jag kanske inte vara förvånad.
Från liberalt håll kommer vi fortsatt verka för marknadsekonomiska krafter och konsumentmakt. Vi står för en grön skatteväxling på riktigt vilket innebär att vi vill sänka skatten på jobb och företagande samtidigt som även jordbruket ska betala för sina klimatkostnader.
Vi vill förenkla för människor att driva företag. För konsumenten ska det vara enkelt att göra egna och informerade val. Och så vill vi se en avreglerat jordbruk, både i Sverige och inom EU. Att sätta den här typen av mål som regeringen gör är som att i stället återreglera jordbruket, vilket i längden kommer att missgynna både konsumenter och producenter.
Lars Tysklind
Liberalernas miljö- och jordbrukspolitiske talesperson