Resistens mot växtskyddsmedel hotar planeten

Användningen av grödor som genmodifierats att vara resistenta mot glyfosat eller att innehålla Bt-toxin som skyddar mot insektsangrepp har lett till att resistens mot de medlen spritt sig i en grad som regionalt hotar växtodlingen. Gränsen för vad de delarna av jorden tål är därmed överskriden. För andra typer av växtskyddsmedel är resistenssituationen globalt sådan att det antingen förekommer resistens mot flera olika medel och medel med lägre verkningsgrad måste användas, eller att en typ av resistens är vanlig med få alternativa metoder för bekämpning. Ingen av växtskyddsgrupperna är inom den säkra zonen där det inte förekommer resistens i någon högre grad och det finns många effektiva alternativa medel.

Naturliga fiender kan gynnas

Slutsatserna dras av en grupp forskare som gjort en genomgång av befintlig forskning på antibiotika- och växtskyddsmedelsresistens. Samtidigt som genmodifierade grödor pekas ut som drivkrafter för spridning av motståndskraft noterar forskarna att de även kan bidra till att minska resistens. När växtskyddsmedel som slår brett ersätts med mer specialinriktade, som Bt-grödor i Australien, kan det leda till att naturliga fiender till den insekt man vill bekämpa får bättre förutsättningar.

Icke-resistenta organismer en tillgång

Forskarna konstaterar att en fortsatt kapprustning där nya växtskyddsmedel driver fram ny resistens inte kommer att vända utvecklingen. Det som krävs, menar de, är en avrustning i det biokemiska kriget mellan människor och de organismer som konkurrerar med oss om grödorna. Forskarna anser att det kan uppnås med en syn på upprätthållande av en låg resistensgrad som en ekosystemtjänst, där en mångfald av metoder för bekämpning av smittor och skadedjur tillämpas. Icke-resistenta organismer måste ses som en tillgång i sig, hävdar de.

Forskningen är publicerad i Nature Sustainability.