Respekt för äganderätten även i strövskogen

Skogsbruk nära tätorterna drabbas allt oftare av konflikter med dem som bor där. Ingen skogsägare ska behöva stå ut med hotfulla kampanjer. Samförstånd är bra men det ska ske med äganderätten som grund.

Målet med skogsbruket diskuteras på många plan. Produktion ställs mot miljökrav och debatten har varit livlig, hård och tidvis hätsk det senaste året. Det kan gälla de stora svepande dragen som till exempel nyckelbiotopsinventeringarna i norra Sverige.

Men när det bränner till som mest handlar det om skogen utanför den egna husknuten. Det ställs allt större krav på hänsyn i skogsbruket nära tätorterna, där folk bor och rör sig i skogen dagligdags.

Protester har blivit vanliga och i sociala medier är det lätt att arbeta upp en talför opinion. Trädfällning är känsligt, inte ens försiktig och mycket ändamålsenlig skötsel för att skogen ska fungera för besökarna undgår kritik av rent oförstånd.

Skogsbranschen med skogsindustrin och skogsägareföreningarna har tagit fram rekommendationer för hur man kan sköta skogen så att de värden som besökare uppskattar blir kvar efter avverkningarna. Där understryks också hur viktig kommunikationen med de boende är.

Det kan gå bra men också leda till långvariga konflikter som tar tid och kraft att lösa. Problemen drabbar inte bara de stora skogsföretagen utan även mindre fastigheter som är mer beroende av just den avverkningen. Att komma överens i ett naturvårdsavtal är en modell. Ett alternativ är förstås att ge upp.

Sveaskog sålde nyligen ett skogsparti utanför Ängelholm med argumentet att det var svårt att sköta skog nära staden. Kommunen köpte och det till ett riktigt bra pris. Så den gången blev utfallet för skogsägaren bra, och kommunen kan nu forma sin rekreationsskog som man vill.

Det ekonomiska utfallet och lönsamheten är långt ifrån det enda argumentet för att äga skog. I Skogsbarometern menar ungefär 40 procent av skogsägarna att känslan av att äga skog är det viktigaste, ungefär lika många ser det som en investering eller att det ska ge god avkastning och resten framhåller rekreation och jakt.

Svenska folkets intresse för skogen där de bor är i grunden mycket positiv och forskning har visat att skogen som rekreation betyder mycket för folkhälsan.

Det handlar alltså inte om en absolut motsättning mellan skogsägare som vill skövla och en stadsbefolkning som vill spara allt. Det finns många gemensamma intressen, och det borde gå att samarbeta även i verkligheten, inte bara ideologiskt.

I viljan att jämka samman intressen för allas bästa får man inte tappa bort vem som faktiskt äger skogen.

Grundinställningen ska vara att ägaren råder över sin fastighet och bestämmer var och när det ska avverkas eller göras andra insatser. Vill man sköta skogen på ett lönsamt sätt ska man få det. Det är också ett viktigt budskap redan från skolundervisning om skogen och framåt.