Stora skogsområden med normalt för höjdlägena långsamt växande skogar har fått stämpeln att vara så kallade nyckelbiotoper. Att Skogsstyrelsen pausar registreringen av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige tyder på att det har varit stora problem för Skogsstyrelsen att bedöma naturvärden och gränsdragningar.
Respektera skogsägarens rätt att bestämma över sin mark
Som skogsägare vill vi ha rättstrygghet i vårt ägande och ersättning för intrång av olika slag.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Skogsstyrelsen har med sin registrering i praktiken lagt ett förfogandeförbud på delar av våra fastigheter och många av oss skogsägare har hamnat i en ytterst rättsosäker situation. Nu har denna helt nödvändiga paus fått andra intressegrupper att reagera med ord som ”ett av de största sveken mot naturvården vi sett i Sverige” (Naturskyddsföreningen i DN 10 mars).
Som ägare av dessa skogar känner vi inte igen oss i hotbilden. Vi äger och förvaltar våra fastigheter för att skapa långsiktighet och trygghet. I nordvästra Sverige växer skogen långsammare än på många andra håll, och det går lång tid mellan olika åtgärder vi gör i skogen. Därför måste vi ha långsiktiga spelregler som vi kan lita på.
Dagens hantering av nyckelbiotoper har gjort situationen ohållbar. När en nyckelbiotop registreras i vår skog innebär det inte med automatik att någon form av ersättning utgår, det finns tyvärr alltför många exempel där ersättning inte betalats ut. Skogen blir då, ur ett ekonomiskt perspektiv, värdelös för oss enskilda skogsägare. Det ger ingen god grund för förståelse och engagemang från oss.
När beslutet om paus i registreringen kom hoppade naturvårdsorganisationerna av den breda samverkansprocess som pågick. Det är inte bra. Att lyssna och förstå den komplexitet som finns med hanteringen är helt nödvändig, anser vi.
Vi värnar om våra skogar och de värden som finns där och känner inte igen oss i den underton av misstro och bristande ansvar som naturskyddsorganisationer och vissa forskare antyder. I de skogsbruksplaner som vår skogsägarförening gör är i genomsnitt drygt 7 procent av fastighetsarealen undantaget från normalt brukande. Förutom detta lämnar vi så kallad generell hänsyn på ytterligare cirka 7 procent av de avverkade arealerna.
Vår slutsats är att hanteringen av naturhänsyn måste anpassas till de regionala förhållandena och;
- Om staten vill spara naturvärden så måste ersättning utgå för det intrång som sker.
- Vi tar ansvar för de skogar vi äger, och tycker att det är anständigt att olika debattörer respekterar våra tillgångar på samma sätt som vi respekterar de tillgångar de har på banken, i någon sommarstuga eller annat.
- I nordvästra Sverige är redan stora arealer avsatta som reservat och nationalparker eller som skogsägarnas egna frivilliga avsättningar. Resterande arealer behöver därför brukas.
- Vi vill ha rättstrygghet i vårt ägande och genom fortsatt brukande av skogen bidra till en levande landsbygd.
Undertecknat av förtroendevalda ägarföreträdare från berörda kommuner i västra Svealand och södra och mellersta Norrland i skogsägarföreningarna Mellanskog och Norrskog;
Mellanskogs skogsbruksområde Norra Värmland
Ordförande Christer Karphammar
Mellanskogs skogsbruksområde Norra Dalarna
Ordförande Ingela Sannesjö
Mellanskogs skogsbruksområde Härjedalen
Ordförande Allan Blomkvist
Norrskogs skogsbruksområde Berg
Ordförande Gunnel Hennebo
Norrskogs skogsbruksområde Krokom
Ordförande Daniel Isvén
Norrskogs skogsbruksområde Åre
Ordförande Lars-Gunnar Nilsson
Norrskogs skogsbruksområde Strömsund
Ordförande Maria Grill
Norrskogs skogsbruksområde Södra Lappland
Ordförande Patrik Edblom