Det har känts märkligt och synnerligen kortsynt att nyligen ha fått lyssna till en intensiv valdebatt som i mångt och mycket handlat om en stor internationell fråga, migrationen, men knappast något om de grundläggande orsakerna. Varför lämnar människor sina hem och söker sig till Europa?
Satsning på afrikanskt jordbruk minskar migrationen
Klimatförändringarna kräver ett större fokus på att utveckla jordbruket i länderna nära ekvatorn. Det ligger i vårt intresse att medverka.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Som en viktig påminnelse om de här viktiga frågorna har nu FN publicerat sin rapport om näringstillståndet i världen, "The State of Food Security and Nutrition in the World 2018".
Den slår larm om att den positiva trend mot ett färre antal undernärda i världen nu verkar har brutits och har ökat från 800 till 821 miljoner människor. Relativt sett är förändringen inte så stor men med ambitionen att i stort sett ha fått bort undernäringen till år 2030 är det oroande.
De förändringar i klimatet, som även vi här hemma kunnat känna en föraning om i år, ser man i rapporten som en avgörande utmaning för det framtida utvecklingsarbetet. Rapporten pekar på de klimatförändringar som särskilt registrerats under senare år i områdena nära ekvatorn och därmed i huvuddelen av dagens u-länder.
Till över 80 procent är de problem som statistiskt kunnat registreras torkrelaterade. Det ger framför allt negativa effekter på spannmålsproduktionen men också på husdjursproduktionen i berörda länder.
Afrika framstår som särskilt utsatt. Hur ska då småbrukare där förhålla sig till den här utmaningen? Rapporten ger en del intressanta exempel med uppmaningen att odla mer varierande grödor och som bättre kan klara de vädersvängningar som vi sett under senare år.
Den observationen är på intet sätt ny, utan var något vi fann att framsynta småbönder var upptagna med redan för så där 30 år sedan. Från regeringshåll gjordes mycket lite på den tiden för att satsa på en mer relevant växtförädling eller utveckla passande lantbrukssystem.
I den här problematiken finns också en del av svaret på hur Afrika ska kunna behålla sina ungdomar och inte se flykt till bland annat Europa som lösningen. Länderna söder om Sahara måste helt enkelt få igång sin egen matproduktion. Det kommer att behövas gigantiska mängder mat till en starkt växande befolkning där flertalet kommer att bo i städer och andra tätorter.
De areella näringarna, precis som i de flesta andra länder, utgör dessutom grunden för det näringsliv också de länderna nu måste utveckla ännu mer. Det är i dags för dagens afrikanska politiker att ingjuta hopp hos den yngre generationen om ökande arbetstillfällen såväl inom jordbrukssektorn som i andra närliggande branscher.
Tänk om vår egen låsta migrationsdiskussion också kunde handla om det ömsesidiga intresse som finns här. Det kräver bland annat nya tag i det svenska utvecklingssamarbetet som för övrigt var helt frånvarande i valdiskussionerna.
Det gäller arbete inom områden som mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet men inte minst hur man kan skapa en hållbar ekonomisk och social tillväxt.
Inge Gerremo
Senior Advisor SLU Global, Vet. Med. Dr. hc, hedersledamot i Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien