Naturturism är att någon organiserar verksamhet och tjänar pengar på att utnyttja bland annat allemansrätten. Då kan markägaren ta betalt utan att göra något extra arrangemang. Naturen i Sverige är till stor del det samlade resultatet av jord- och skogsägarnas skötsel. LRF:s definition i debattartikeln i ATL den 27 mars syftar till att förringa markägarnas värdeskapande och försvåra för oss att ta betalt.
Ska vi ta betalt för en upplevelse eller en skyffel grus?
LRF borde lyssna på medlemmarna.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Syftar LRF:s deltagande i gruppen Turism på annans mark till att öka våra möjligheter att ta bra betalt om turisterna vill besöka vår skog eller utnyttja våra vägar? Har LRF undersökt om medlemmarna, mot en årlig ersättning av några hundralappar, vill ha turister på sina privata vägar i skördetid eller när djur eller skog ska levereras? Gården och dess vägar är i första hand en arbetsplats. Vill medlemmarna över huvud taget ha främmande trafik på sin privata väg?
Varför ska turisterna bara betala för slitaget på vägen? Skälet till att de vill åka eller rida på just den vägen är förmodligen att den ger en särskild upplevelse som de är beredda att betala för. Om en biografägare endast skulle ta betalt för slitaget på den fåtölj man sitter på i två timmar skulle förmodligen en biljett kosta mindre än en krona. Syftar förhandlingarna till att underlätta för allmänheten att utnyttja allemansrätten eller turistföretagare att utnyttja vår mark?
En aspekt är att 500 miljoner EU-medborgare enligt allemansrätten har rätt att tälta på min mark utan att betala något. Jag kan tänka mig att de blir jätteglada om de också får köra bil på min privata väg och leta upp ett lämpligt ställe att slå upp tältet på.
Syftar LRF:s förhandlingar till att stärka markägarens möjligheter att ta betalt för en upplevelse eller att få betalt för en skyffel grus? Varför gör inte LRF en ordentlig genomgång av olika möjligheter och begränsningar i samråd med medlemmarna innan man startar diskussioner med utomstående parter? Vet LRF vad medlemmarna vill, eller är det tjänstemännen på huvudkontoret i Stockholm, som tycker som statsminister Löfven, att det måste fungera på landsbygden när stockholmarna kommer?
Jag tycker det är upprörande att LRF i Stockholm startar förhandlingar på ett område utan att lyssna på medlemmarna. Det här är frågor som kan kosta den enskilde medlemmen mycket i pengar och besvär utan att det inbringar särskilt mycket. Har inte LRF lärt sig något av bärplockarläger och debaclet i älgförvaltningen som nu kostar de enskilda skogsägarna miljarder varje år plus att vi inte får jaga vuxen älg på våra fastigheter.
Jag hemställer att de pågående diskussionerna avbryts tills LRF tagit reda på vad medlemmarna tycker och i samråd med medlemmarna utarbetat förslag och modeller som är väl förankrade och som handlar om vad medlemmarna vill göra snarare än utomstående turistföretagares önskemål.
Sverker Liden
Jägmästare