Torbjörn Esping

Först måste man konstatera det här: viltet betar oacceptabelt mycket tall i hela landet. Det visar Skogsstyrelsens inventering. Inte ett län i Sverige är ens i närheten av målet att 85 procent av ungtallarna ska klara sig utan att bli skadade av älg och andra hjortdjur.

Är inte skadorna svåra så är de mycket svåra. Skadorna ökar dessutom i stället för att minska, och värderas till över sju miljarder kronor per år.

– Det är bekymmersamt att vi år efter år lyfter fram så här dåliga resultat utan att vi ser förbättringar. säger Christer Kalén, viltspecialist på Skogsstyrelsen.

– Det kommer att krävas stora insatser framöver av alla aktörer för att få en bättre balans mellan hjortdjuren och tillgången till foder i skogen, fortsätter han.

De två aktiva insatser som står till buds är att jaga mer klövvilt och satsa på tall. Det är stor skillnad i Sverige på hur aktiva jägare och skogsägare är. ATL har analyserat avskjutningsstatistik och inventeringar från Skogsstyrelsen.

Mest aktiva med åtgärder för att minska betesskadorna är man i Dalarna. Där har jägarna de tre senaste säsongerna skjutit 95 procent av målet för älg. Och skogsägarna valt tall på tallmark i 86 procent av föryngringarna. 59 procent av ungtallarna är utan skador.

I Skåne har man svårt att få till det. Bara 66 procent av de tilltänkta älgarna har skjutits. Och bara sex procent av tallmarken föryngras med tall. Bara 45 procent av ungtallarna har klarat sig.

Kanske är det varken jägarnas eller älgarnas fel att så många tallar är skadade.

Visserligen har jägarna, som borde skjuta mer, oerhört svårt att skjuta fullt i älgjakten. Uppfyllelsen av målet har gått ned från 86 procent säsongen 2016–2017 till 83 procent förra säsongen. Den här säsongen har jägarna rapporterat in att de skjutit drygt hälften av målet på 98 000 älgar.

Det finns faktiskt inget tydligt samband mellan hur jägarna klarar sina avskjutningsmål på älg och hur stora skadorna är på tallar. Men Anders Wetterin, ansvarig för jakt och vilt på LRF, pekar på att målen kanske är för lågt satta för att kunna påverka älgskadorna.

– Målen behöver tyvärr inte vara så bra att de faktiskt påverkar verkligheten därute, säger han.

Cirka 30 hektar tallungskog i trakten kring Kramfors i Västernorrland har i det närmaste totalförstörts av betande älgar.

Ett tydligt samband finns dock mellan skadorna och ståndortsanpassningen. Där markägare satsar på tall är skadorna också mindre. I Blekinge föryngras bara 10 procent av den magra marken med tall, och bara 27 procent av ungtallarna klarar sig. I Norrbotten klarar sig 61 procent av tallarna, och ståndortsanpassningen är 90 procent.

– Om vi ska klara skadorna på tall måste vi behålla tallen i landskapet. Ju färre tallar, desto större skador blir det på grund av att djuren ska samsas om ett färre antal tallar, säger Christer Kalén på Skogsstyrelsen.

Det finns också ett tydligt samband mellan aktiva jägare och aktiva skogsägare. Där det skjuts mycket satsas det också mycket på tall.

– Jag tycker det är ett väldigt intressant resultat. Där jägarna ser till att hålla älgarna i schack vågar markägarna föryngra med tall, säger Daniel Ligné, riksjaktsvårdskonsulent på Svenska Jägareförbundet.

I Skåne är man sämst på att hantera älgen. Och i Dalarna minst dålig.Det visar data från olika myndigheter som ATL analyserat.

Här är länen som är bäst respektive sämst på att hantera älgens framfart.

Betesskador från älg kostar över 7 miljarder per år

Skog

Skåne sämst och Dalarna minst dålig på att hantera älgens framfart.