Jägarintresset är inflytelserikt, väletablerat och uppenbarligen månghövdat. Jag har flera gånger tidigare riktat kritik mot markägarna för att de inte utnyttjar den makt man faktiskt har över jakten. Här har de egna organisationerna en viktig uppgift i att utbilda och stötta markägarna.
Skogsägaren måste få skydda sin egendom
Greger Ekman svarar Sören Larsson: Den viltförvaltning vi har fungerar inte.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Att en del markägare anser sig ha råd att prioritera jakten framför sitt skogsbruks ekonomi betyder inte att skogsbruket som helhet tål de katastrofala betesskadenivåer som vi nu ser i en stor del av landet. Markägarna representerar inte ett renodlat skogsbruksintresse, vilket inte minskat betesskadorna.
Dagens katastrofala betesskadesituation är knappast ett kvitto på att nuvarande modell fungerar, att expandera denna förvaltningsmodell till fler viltslag är direkt olämpligt.
Konfliktnivån kan gott höjas kring äganderätten. Det finns ingen anledning för en enskild skogsägare att acceptera att skogen äts upp av en överstor älgstam – oavsett hur mycket samverkan och diskussioner i små grupper som ligger bakom älgstammens storlek.
Min utgångspunkt är skyddet av egendom. Det är därför som jag förespråkar en säkerhetsventil mot skenande skadenivåer i form av regler för när markägare får skjuta älg för att förhindra skador på sin egendom.
Avslutningsvis noterar jag också att Sören Larsson inte kan hålla sig från att antyda att det minskande antalet jägare kan bli problematiskt för markägarna. Det är kanske fler än jag som fås att tänka på vad som skulle hända om jägarna skulle strejka, apropå facklig kamp.
Greger Ekman
Ledarskribent ATL