SLU:s fakultet för landskapsarkitektur, trädgårds- och växtproduktionsvetenskap, har undersökt hur skörd och bortforsling av vegetation i våtmarker, påverkar koncentrationen av närsalter i ytvattnet.
Skörd av våtmarksvegetation ökar vattenrening
Enligt ny forskning från SLU, bidrar skörd av våtmarksvegetation till att rena ytvattnet. Den skördade grödan är dessutom perfekt för biogasprocess.
Detta i förhållande till reningen i utjämningsvåtmark utan vegetation, där reningen sker genom fysikaliska processer. Studien genomfördes vid Albäcksån i Trelleborgs kommun.
Saltet härstammar bland annat från dräneringsdiken där avrinningsvatten från jordbruksmark samlas upp för att renas i våtmarken. Man använde bladvass som referensväxt, planterad på experimentell produktionsvåtmark utformad med diken och terrasser. Vassen planterades både i dikena och på terrasserna.
Tog upp salter
Undersökningen visar att växterna tog upp salter framför allt från vattnet och inte från marken. Om man skördar och forslar bort vegetationen bidrar det därför till att få bort närsalter från vattnet som annars skulle kunna leda till övergödning i vattendrag längre nedströms. Studien visar också att den skördade vegetationen hade en näringssammansättning som gör den mycket lämplig för biogastillverkning.
Den bladvass som planterades direkt i rännorna producerade högst biomasseavkastning, i snitt 11,3 ton TS per hektar och år.
Skörden på terrasserna, hade en mycket lägre avkastning om 3,8 ton TS. Den tog också upp de största mängderna närsalter, 6-8 gånger så mycket som vassen på terrasserna.
Maximal avkastning
Man tror att man vid skörd i mitten av augusti prickar in biomassans maximala avkastning. Då har vassen i rännorna en TS-halt om cirka 40 procent, vilket passar bra för ensilering. Det gör att man kan lagra skörden tills den ska användas. Dessutom har vassen hunnit lagra in energi och näring i sina rötter, vilket gör att den kan få en bra tillväxt även kommande år.
"Vassen hade en kol/kväve kvot på 25, vilket anses vara optimalt för anaerob nedbrytning i en biogasprocess", skriver SLU.
När man skördade vegetationen avlägsnades 212 kilo kväve, 16,7 kilo fosfor och 162 kilo kalium, per hektar och år.
Stor ökning
Utjämningsvåtmarken utan vegetation renar stora mängder närsalter ur vattnet, 965 kilo kväve och 12 kilo fosfor per hektar och år. Studien visar att de närsalter som avlägsnas genom skörd och bortforsling inte påverkar reningen genom fysikaliska processer i marken. Därför ökar mängden avlägsnade närsalter med 139 procent fosfor och 22 procent kväve, i förhållande till om man bara lät våtmarken göra sitt jobb.
Fakta om Albäcksåns avrinningsområde och utjämningsvåtmark:
I Albäcksåns avrinningsområde i Trelleborgs kommun finns ett dike som avvattnar ca 300 hektar jordbruksmark.
Det näringsrika vattnet i diket leds in i Albäcksån, som rinner ut i Östersjön precis väster om Trelleborg.
I anslutning till där diket mynnar i Albäcksån har en ca 0,5 hektar stor utjämningsvåtmark anlagts.
Utjämningsvåtmarken försörjer tolv stycken experimentella produktionsvåtmarker med vatten.
Produktionsvåtmarkerna är 4 x 10 meter. På bredden är våtmarkerna utformade som en terrass på 2,5 meter och med en 0,5 meter djup ränna på 1,5 meter.
Utjämningsvåtmarken var i stort sett obevuxen under projekttiden, medan de 12 produktionsvåtmarkerna hade ett kraftigt bestånd av bladvass.
Marken under de experimentella produktionsvåtmarkerna består främst av lerjord, men marken under några av våtmarkerna består av mer organogen jord och med högre halter av kväve.
Källa: SLU