De åsikter som framkommer i Anders Jarnemos debattartikel i ATL den 19 december upprör mig i flera avseenden. Han ondgör sig över det välkomna beslutet om skyddsjakt på hjortkalv som har trätt i kraft nu vid årsskiftet.
Skyddsjakt på hjortkalv är en utmärkt idé
Det är bra sätt att hålla dov- och kronviltstammarna i schack på.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Jarnemo tillstår visserligen att hjort orsakar skador men sedan anges olika märkliga argument mot nämnda jaktförordning. Ett sådant är att det är ”oetiskt att fälla nyfödda kalvar som är så små att det inte är lönt att ta vara på dem”.
Min åsikt är att det enda etiska förhållningssättet för att begränsa en arts utbredning är att oskadliggörandet av djuren ska ske på ett så skonsamt sätt som möjligt för att minimera djurens lidande. För mig är det egalt om skadedjuret är av arten brun råtta eller kronvilt.
Nästa åsikt är att ”beslutet är inkonsekvent då älg inte omfattas trots att det är älgen som nationellt skadar mest”. Det stämmer totalt sett över landet men lokalt på begränsade områden är kronvilt betydligt värre med svåra angrepp på medelålders skog.
Älgproblemen har vi ju levt med i decennier och vi har väl till viss del anpassat oss till skadorna genom att minska andelen föryngring med tall. Men de vore väl onödigt att lägga sten på börda och skapa nya problem. Så tror jag förslagsställaren till förordningen har tänkt. Jakten på älg har ju också till skillnad från hjortjakten blivit en kulturell sedvänja som är av väldigt stor vikt på landsbygden.
Vidare tror Jarnemo att ”man verkar vilja luckra upp en modern och ordnad förvaltning”. När det gäller älgskötselområdena finns det naturligtvis många sådana där det sköts utmärkt men det finns också exempel på motsatsen där det verkar vara en klubb för inbördes beundran mellan Jägareförbundets representanter. Min åsikt och erfarenhet är att jakt inom skötselområden inte bestäms utifrån markägarens perspektiv.
Anders Jarnemo anser att ”beslutet präglas av inkonsekvens, otydlighet och en faktafrånvänd hållning”. Jag skulle sätta precis samma epitet på hans artikel. Skogsbruk är en för vårt land väldigt viktig näring och att värna utbytet av detta är ett prioriterat område.
I de fall en art utbreder sig som medför kraftigt ökade skador är det vällovligt att begränsa den eftersom bevarandestatusen ju inte är hotad. Det som vi markägare kan bidra med är ju att försöka öka fodertillgången för hjortdjuren vilket medför mindre andel skador.
Men vi kan inte ens på sikt ha en älgstam som har brist på foder. Vikterna på älgkalv verkar ha minskat under senare år i Sydsverige. Så det är väldigt bra att hålla dov- och kronviltstammarna i schack norr om Skånegränsen.
Lennart Eskilsson
Skogsägare