Anders Jarnemo är kritisk till skyddsjakten på dov- och kronvilt i en debattartikel i ATL den 19 december. Det är en svårförståelig kritik. Att markägare och jägare nu ges möjlighet att påverka sin situation genom skyddsjakt på kalvar av dov- och kronvilt är ett stort steg i rätt riktning.
Skyddsjakten stärker lokalt inflytande
Den nu beslutade skyddsjakten på dov- och kronvilt kommer att användas klokt.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Dov- och kronvilt erbjuder både jakt- och naturupplevelser, men som mycket annat har myntet två sidor. Stora grupper av dov- och kronvilt i oskördad gröda eller kronvilt i granplanteringar orsakar omfattande ekonomisk skada för den enskilde markägaren. En stor del av skadorna uppkommer dessutom utanför ordinarie jakttid, vilket omöjliggör för markägaren att påverka sin situation. Den förändring som nu är beslutad ger den enskilde möjligheter att direkt påverka situationen.
Jarnemo har rätt i uppfattningen att det måste till lokala lösningar där problem uppstår, även om han inte kan ge några förslag på sådana lösningar. Den förvaltningsmodell vi har för kronvilt (och älg) ger dock väldigt små möjligheter till lokala lösningar. Möjligheten till enkel skyddsjakt, som ett komplement där den vanliga jakten inte räcker till, är i allra högsta grad en lokal lösning på ett lokalt problem.
Jarnemo fruktar ett överuttag av hjortviltet. Det är ett direkt underkännande av den svenska jägarkåren. I modern tid har de svenska jägarna visat att man på ett ansvarfullt sätt kan hantera viltstammar. När stammarna minskar drar jägarna självmant i handbromsen och minskar avskjutningen. När viltstammar ökar har man likväl visat att man kan ta sitt ansvar och har i stället ökat avskjutningen. Denna delaktighet i förvaltningen är enligt vårt sätt att se en förutsättning för att uppnå en framgångsrik viltförvaltning.
Viltstammarna är som allt annat i ständig förändring. För att möta den förändringen måste även regelverket förändras för att underlätta det praktiska genomförandet. Det är det vi nu ser prov på från myndigheternas håll. Vi kan också konstatera att båda jägarorganisationerna samt markägarorganisationerna ställde sig bakom den skrivelse som föranledde denna förändring kring skyddsjakt på dovkalvar.
Anders Jarnemo konstaterar vidare i sin artikel att beslutet är faktafrånvänt. I den utvärdering som Naturvårdsverket gjorde 2015 av den svenska kronviltsförvaltningen konstaterar man precis samma sak. Den svenska kronhjortsförvaltningen saknar helt politiska mål samt ett bakomliggande utredningsarbete för de ställningstaganden som ligger till grund för dagens förvaltning. Det vill säga väldigt långt från den faktabaserade förvaltning som han hänvisar till.
Jägarnas Riksförbund är övertygade om att den nu beslutade utökningen av skyddsjakt kommer att nyttjas klokt av jägare och markägare där behovet finns. Genom att få chansen att direkt påverka sina skador tror vi också att acceptansen för viltstammarna ökar hos markägarna, något som är viktigt för alla som vill kunna jaga.
Mikael Hultnäs
Riksviltvårdskonsulent
Jägarnas Riksförbund