Regeringen önskar i sin livsmedelsstrategi en översyn av Jordförvärvslagen (JFL), där det ska bli enklare för juridiska personers att förvärva jord och skog.
Släpp inte jordbruksmarken till kapitalförvaltarna
Det är inte en mer liberal jordförvärvslag vi behöver. Det är viktigare att upprätthålla efterlevnaden av den nuvarande, skriver Stig Kihlén.
Andra ansluter och kallar det en ”modernisering” av nuvarande lagstiftning. I dag fastslår JFL att förhållandet mellan arealen jord och skog ägd av enskilda personer och av juridiska personer (AB, kyrkan, stiftelser etc), ska hållas konstant.
Bestämmelserna i lagen har till syfte att begränsa de ojämlikheter som finns mellan de olika ägandeformerna, då förvärven ska betalas (amorteras) med beskattade medel.
Enskild person skattar 60 procent, ett aktiebolag 22 procent och en stiftelse skattar ingenting. Svenska kyrkan har i stället beskattningsrätt. Det är viktigt att dessa vitt skilda förutsättningar balanseras av lagstiftningen.
Det finns ett stort intresse hos kapitalförvaltare att direktinvestera i jord och skog. Ett exempel är att Andra AP-fonden (SvD 27/7 2016) har gått in i en brasiliansk markaffär på 125 000 hektar med 3,9 miljarder kronor och även åtagit sig att gå in med ytterligare 6 miljarder i sammanlagt 250 000 hektar. Stötestenen är bara att hela härvan utreds för misstänkt ”landgrabbing”.
Även vd för tredje AP-fonden, Kerstin Hessius, uttrycker i en intervju (SvD 12/7 2017) intresse för att investera i ”onoterade tillgångar” som skogs- och jordbruk. Fördelen med dessa tillgångar är de inte följer börsernas upp- och nedgångar utan värdena kan redovisas till stabila belopp.
Får dessa intressen liksom aktiebolag av alla de slag fritt spelrum kommer vi i rask takt tillbaka till ett feodalsystem med stora jordägare och underlydande bönder. Kan detta kallas ”modernisering”?
Systemet med bönder som äger och brukar sin mark, odalbönder, har gagnat oss väl. Marken blir väl omhändertagen och skötselåtgärderna är till nytta för markägaren som också är brukaren av marken.
Problemet med nuvarande JFL ligger på ett annat plan, nämligen att tillämpningen av lagen saknar tvingande verktyg.
Om eller snarare när en juridisk person förvärvar enskilt ägd jordbruksmark erhålls förvärvstillstånd samtidigt som den juridiska personen åläggs att inom fem år till enskild person försälja motsvarande areal.
Uppfylls inte detta åläggande händer inget annat än att vid nästa eventuella köp skall förvärvstillstånd nekas. Detta följs i de allra flesta fall inte och gemene man har mycket begränsad om än någon möjlighet att kontrollera förfarandet.
Jordförvärvslagen bör förändras så att det blir möjligt att utkräva påföljd.
Dessutom behövs bestämmelser som förhindrar att stora institutionella jordägare koncentrerar sina innehav till för dem attraktiva områden på bekostnad av där verksamma som till exempel Uppsala Akademiförvaltning har kunnat göra.
Stig Kihlén, Tierp
FLER INLÄGG I ÄMNET: Ägare som inte brukar öppnar för spekulation