Stoppat rivningsvansinne

I somras föreslog Miljö- och energidepartementet lagändringar på vattenkraftens område i en promemoria som i många delar var oacceptabel. Nyligen kom en ljusning, då en lagrådsremiss med ett förslag till lagstiftning förhandlats fram inom ramen för Energiöverenskommelsen mellan regeringen och C, KD och M.

Överenskommelsen är till stor del en lättnad, även om en del oklarheter finns. Viktigt är bland annat att äldre rättigheter som privilegiebrev accepteras. Verksamheter vilande på äldre rätt ska inte behöva genomgå en fullständig tillståndsprövning. En omprövning räcker, vilket är en mycket mindre omfattande process.

Förnyelsen av tillstånden ska ske under en 20-årsperiod. Den småskaliga vattenkraften ska kunna få bidrag med upp till 85 procent av kostnaderna genom en särskild fond, finansierad av den storskaliga vattenkraften.

Att svenska vattenkraftverk ska förses med moderna miljövillkor är ofrånkomligt. EU-lagstiftningen ställer krav på Sverige. På miljöområdet brukar det i Sverige innebära högre krav än andra EU-länder ställer. Det nu aktuella lagförslaget bryter mot den traditionen genom att tydligt ange att Sverige fullt ut ska använda de möjligheter till undantag och lägre ställda krav som EU-rätten medger. (Ett sådant synsätt hade varit mer än välkommet på jordbrukspolitikens område.)

Det är Energiöverenskommelsen som skapat förutsättningarna för de tre borgerliga partierna att pressa tillbaka regeringen. Om Miljöpartiet hade fått råda är det troligt att vattenkraften fått ännu mer betungande villkor. En parallell kan dras till skogspolitiken, där det är tydligt att oppositionens möjligheter att påverka är betydligt mindre.

Miljörätt är ett komplicerat rättsområde och det är svårt att förutse tillämpningen av lagstiftningen. Det är betryggande att de tre borgerliga partierna inte är främmande för förnyad och förtydligad lagstiftning om myndigheter och domstolar inte verkar i Energiöverenskommelsens anda.

Framför allt blir bedömningar av miljökvalitet och klassificering av vattendrag, om de är så kallade kraftigt modifierade eller inte, avgörande. Därför är det bra att myndigheternas normer och riktlinjer ska omarbetas och att nya möjligheter till överprövning, med regeringen som sista instans, införs. Det förefaller oklart huruvida alla verksamheter ska omprövas, alltså även de som nyligen har prövats.

Det nya lagförslaget är ett betydande framsteg. Men fortfarande finns det frågor kvar att lösa, som dammar utan vattenkraft. De omfattas inte av fonden. Hur ska de hanteras och vem ska betala? Är alla gamla dammar med okända rättsförhållanden, likt förorenad mark, en tickande bomb i knät på ännu lyckligt ovetande markägare?