Fler delar av LRF:s organisation är inkopplade på mjältbrandsfallet i Östergötland och erbjuder dels rent stöd till djurägarna, dels hjälp med praktiska saker och med mediakontakter.
Smittkällan ett mysterium
Först misstänktes sprängört som dödsorsak när första djuret dog. Sedan visade det sig vara mjältbrand men än så länge är smittkällan ett mysterium.
Lena Karlsson
För djurägarna är det en pressad situation ur fler aspekter.
– Dels finns en oro för att fler djur ska drabbas, dels innebär ett sådant här läge otroligt mycket extraarbete för djurägarna, säger Marie Lönneskog Hogstadius, tf regionchef vid LRF i Östergötland.
Betats i tio år
Fallet i Östergötland är det fjärde mjältbrandsutbrottet i Sverige sedan 2008 bland nötkreatur.
– Mjältbrand är ovanligt och inte det första man tänker på. När det när första dödsfallet kom funderade djurägarna på om det orsakats av en ört som till exempel sprängört.
Området där köttdjuren betat tillhör ett naturreservat och några kända mjältbrandsgravar finns inte. Inte heller uppges det ha skett exempelvis några grävningsarbeten.
– Enligt djurägarna har de haft betande djur i området i över tio år, säger Marie Lönnskog Hogstadius.
Örebro blev uppvaknande
Peter Borring, ordförande för LRF i Östergötland, säger att fallet med mjältbrand i Örebro för cirka fyra år sedan var ett uppvaknande.
– Då fick vi klart för oss på både myndighets- och organisationsnivå att det finns gamla mjältgravar som inte är dokumenterade även om gravarna i sig skötts på rätt sätt. Det finns heller ingen kvar som kan berätta om dem.
LRF både lokalt och regionalt finns till hands för att stötta djurägarna i det aktuella fallet.
– Att råka ut för något sådan här är mycket stressande och inget man är van vid att hantera även om det är mycket professionella företagare, säger Peter Borring.