Splittring över gmo-förbud

Ungefär lika många remissinstanser är positiva som negativa till att Sverige ska kunna förbjuda odling av EU-godkända gmo-växter. Bland de myndigheter och organisationer som är mer direkt kopplade till de gröna näringarna är inställningen övervägande kritisk.

LRF säger nej

Till exempel säger LRF nej till att Sverige inför det EU-direktiv som gör det möjligt att förbjuda odling av enskilda genmodifierade växter som godkänts på EU-nivå. Miljö- och hälsoriskerna med sådana bedöms på vetenskaplig grund när växterna går igenom godkännandeprocessen på EU-nivå. De eventuella nationella skäl som kan finnas för att göra en annan bedömning bör i så fall utformas så att de omfattar inte bara genmodifierade växter.

Skulle det bli aktuellt med nationella förbud anser LRF att det bör utredas om svenska lantbrukare ska kompenseras för att de inte får tillgång till växter som kollegor i andra EU-länder kan använda.

Fältförsök undantas

SLU är också emot att öppna för nationella förbud. Att införa lagen, även den aldrig tillämpas, skulle skicka negativa signaler till forskningsvärlden om vilket inflytande politiska uppfattningar kan få över vetenskapliga frågor. Införs lagen så vill SLU, som utredningen föreslog och många av de positiva remissinstanserna stöttar, att fältförsök undantas.

Skogsstyrelsen, Jordbruksverket, Kungliga skogs- och lantbruksakademien, Skogsindustrierna och Gentekniknämnden är andra som inte vill ha några nationella förbud.

Positiva

Till de positiva hör Naturvårdsverket, Livsmedelsverket, flera länsstyrelser och Lunds universitet. Kemikalieinspektionen välkomnar lagstiftning då det kan begränsa införandet av herbicidtoleranta växter i Sverige. Länsstyrelsen i Halland, där 10 av de 13 pågående svenska fältförsöken med genmodifierade växter finns, vill också ha en lag med möjlighet till förbud.

De som är för en lag stöttar utredningens förslag att det är regeringen som ska fatta beslut om lagen ska utnyttjas för att förbjuda eller begränsa odling av en genmodifierad gröda.

Utredningen, som redovisade sitt slutbetänkande i mars i år, hade i uppdrag att undersöka hur EU-direktivet om medlemsländernas möjligheter att begränsa eller förbjuda odling av genmodifierade växter, kunde införlivas i svensk lag.

Upp till varje land

Det är upp till varje medlemsland om det vill införa direktivet eller inte. Lagen föreslogs av EU-kommissionen med förhoppningen att ökade möjligheter för medlemsländerna att själva besluta om gmo-odling skulle lösa det konstanta dödläge som råder i EU:s beslutsprocess för godkännanden av nya gmo-grödor och -produkter. Lagen möjliggör nationella beslut om begränsning eller förbud av odling av enskilda gmo-växter som godkänts på EU-nivå, inte förbud av all odling av genmodifierade växter.