facebooktwittermail d

Staten gynnar lobbyorganisationer

I sin debattartikel i skriver Naturskyddsföreningen att det är helt fel att föreningen skulle vara köpt till tystnad av staten. Jag hävdar motsatsen.

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Konspirationer eller ”samverkan” mellan politiker, myndigheter och lobbyister, som de berörda hellre säger, och deras skadeverkningar, finns väl belagda i svensk och internationell forskning.

Sättet som den nya älgförvaltningen kom till på är ett paradexempel där riksdagens jaktklubb kunde samlas vid Jägareförbundets skjutbana i riksdagen. Normala beredningsrutiner frångicks och en enig riksdag röstade igenom en lag med ofullständig beredning.

”Samverkan” fortsätter nu genom att Naturvårdsverket och länsstyrelserna påstår att de inte längre har ansvar för statens beslut utan att ansvaret har överlåtits till virkeshandlare och jägare.

I min artikel säger jag inte att Naturskyddsföreningen inte kritiserar staten utan att organisationer som vill hålla sig väl med en myndighet uttalar sitt stöd för vissa delar av statens åtgärder, framför negativ kritik när en myndighet ogillar riksdagens beslut eller håller tyst när den egna uppfattningen inte stämmer överens med myndighetens. Hård kritik av ett riksdagsbeslut kan mycket väl stämma överens med vad en myndighet tycker.

Sida är en del av staten på samma sätt som Naturvårdsverket. Stödet från staten till Naturskyddsföreningen 2016 är således cirka 70 miljoner kronor, vilket är cirka 35 procent av omsättningen.

Någon annan tolkning går inte att göra särskilt som Naturskyddsföreningen tar in bidraget i sina räkenskaper. Om Sida vill informera i Sverige om sin verksamhet ska den tjänsten upphandlas och moms betalas.

Regeringens hantering av viltvårdsfonden där regeringskansliets upphandlingsexperter förordar upphandling i stället för direkta bidrag till Jägareförbundet är ett annat är ett annat exempel där regeringen undviker upphandling för att gynna närstående intresseorganisationer.

Sidas hantering av biståndsmiljarderna har länge ifrågasatts. Sida-sjukan riskerar att spridas in i statsförvaltningen i Sverige när regeringen börjar utnyttja Sida för att slussa ut skattemedel via ideella föreningar till verksamheter man gillar men inte vill redovisa och pröva i riksdagen.

Regeringen har nyligen lagt fram en proposition där man utförligt redovisar hur viktig en korrekt genomförd upphandling är vid hanteringen av offentliga medel. En upphandling är inte bara ett skydd för skattebetalarna, utan också för Naturskyddsföreningen med flera, som då inte behöver riskera att kopplas ihop med en viss politik gruppering.

Det finns goda skäl att ifrågasätta regeringens utnyttjande av Sida för att stödja organisationer de gillar. Förhoppningsvis får vi en ny ordning där regeringen föregår med gott exempel och beslutar att viltvårdsfondens och Sidas projekt ska upphandlas för att visa att de menar allvar med sin upphandlingsproposition.

Men det är bra att Naturskyddsföreningen nu börjar inse att regleringar kan vara skadliga och att avreglering kan ge mångfald.

Sverker Liden

Jägmästare