Stödkrånglet måste få ett slut

2015 avslöjades Volkswagen med att ha fuskat med avgasutsläppen och Måns Zelmerlöw vann Eurovision song contest med låten Heroes. Det känns oerhört länge sedan. Visst är det då konstigt att ett antal lantbrukare fortfarande väntar på EU-stöd och ersättningar från detta år. För att inte tala om större belopp från 2016 och 2017.

Det finns flera förklaringar till detta. Det var ett ovanligt komplicerat jordbruksavtal och Jordbruksverkets problem med IT-systemet som ska hantera administrationen har varit en belastning för hela Jordbrukssverige. Det har krävt miljoner i extra kostnader, pengar som dessutom tagits från landsbygdsprogrammet. Det har inte skötts bra.

Till det kommer bemanningssvårigheter på länsstyrelserna och så har allting dragit ut på tiden. Det ger lantbruksföretagen likviditetsproblem, det stressar och hindrar planering, allt det som ger ett lönsamt företag. Det stressar också personalen i byråkratin, det kanske inte bara är en lönefråga att det är svårt med bemanningen.

Det tålamod som det kräver av lantbrukarna motsvaras på inget sätt av en liknande fördragsamhet från Jordbruksverkets sida. Där gäller benhårda krav på lantbrukarna att lämna rätt uppgift vid rätt tid.

Det betyder att ömsesidigheten i kontraktet mellan lantbrukare och staten inte finns. Den enorma eftersläpningen i utbetalningarna av jordbruksstöden är ett kontraktsbrott. Det är desto allvarligare eftersom stöden och ersättningarna går till den utveckling av jordbruket som staten vill stödja, som till exempel ekologisk produktion och betesdjur som bidrar till biologisk mångfald.

Det bästa vore om jordbruket kunde leva och verka utan dessa stöd. Men det räcker med en blick på den efterkalkyl över jordbruket som Jordbruksverket gör för att inse faktum.

2016 hade jordbruket ett totalt produktionsvärde på 56 miljarder inklusive produktrelaterade stöd som mjölkbidrag och nötkreatursstöd. Med övriga ersättningar som gårdsstöd, förgröningsstöd med mera på cirka 9 miljarder inräknade räckte det till en företagsinkomst på 6,8 miljarder. Utan stöden hade det svenska jordbruket gått back rejält.

Med dagens diskussion om sårbarheten i samhället vid en internationell konflikt har jordbrukets status ökat och den politiska viljan att stötta borde ha ökat. Men det tål verkligen att tänka efter hur, så att de gångna årens kaos kan undvikas. En numera bortglömd konkurrensutredning påpekade att man kunde sänka jordbrukets kostnader, till exempel dieselskatten. Det vore ett enkelt sätt att hyfsa kalkylen.

Men om man jobbar med stöd och ersättningar får man göra det enkelt. I viss mån utlovas detta från Bryssel när nästa omgång av Cap diskuteras. Men det gäller att hålla huvudet kallt hela vägen genom förhandlingarna. De gångna årens kaos får inte upprepas.