Tord Karlsson

Under åren 2012 till 2015 lades 3 000 hektar prima jord under betongen. Någon nyare statistik finns inte tillgänglig, men ingenting tyder på att trycket har minskat, troligen är det tvärtom i och med det ökande bostadsbyggandet. Högkonjunkturen kräver också nya industrier och inte minst lagerlokaler.

Att odlingsvärd åkermark bebyggs strider mot Miljöbalken. Där sägs att odlingsvärd jordbruksmark endast får tas i anspråk om det tillgodoser väsentliga samhällsintressen och ingen annan mark kan användas på tillfredsställande sätt.

I dessa formuleringar finns en del tänjbara begrepp. Vad är odlingsvärt? Där kan kommunernas planering ha en annan syn än lantbrukets intressen.

Mark- och miljödomstolen har i ett antal domar slagit fast att det inte alls behöver vara toppjordar utan sammanhanget avgör. Även betesmarker kan vara odlingsvärda, och hänsyn bör också tas till hur drabbade lantbruk påverkas. Den gamla tiogradiga klassificeringen från 1969 som det ofta hänvisas till är föråldrad och bör inte användas.

Positivt är att det nymornade intresset för försörjningsfrågor och krishantering har lyft fram livsmedelsproduktionen och borde nu öka intresset för att bevara åkermark intakt.

Ett problem är eftersläpningen. Många byggplaner är gjorda när byggande på åkermark var en självklarhet. Fortfarande har det många fördelar för byggbolagen, det är billigare än att flytta upp husen i skogen.

I en enkät genomförd av Jordbruksverket säger företrädare för kommunerna att livsmedelsförsörjning inte är någon kommunal angelägenhet. Det kanske kommunerna själva borde inse att det är. Det borde leda till en annan syn på hur man utformar staden på ett annat och möjligtvis dyrare sätt.

Olika avdelningar i en kommun kan också ha olika mål. Det kan finnas mycket specifika mål om livsmedelsförsörjningen och samtidigt kan planeringen föröda själva produktionsresursen. Till exempel har Uppsala en mycket ambitiös plan för att köpa ekologiska livsmedel till sina verksamheter samtidigt som man fyller åkermarken, inklusive Ultunas försöksmarker, med lägenheter.

Här behöver kommunerna hjälp. Det vore naturligt att klassa jordbruksmark som riksintresse. Det skulle göra det möjligt för länsstyrelserna att överpröva kommunernas planering, något som inte är möjligt i dag.

Byggbolagen köper på sig mark och har möjligheten att betala bra. Men när de gör det finns det en kommunal plan i bakgrunden. Det är där omprioriteringen måste ske. För det behövs en styrning från staten.

Byggande på jordbruksmark är lika omodernt och lika ur fas med tiden som oljeeldning. Till skillnad från fallet med oljan finns inga marknadsmekanismer som kommer att stoppa byggena. Det krävs ett förstärkt skydd i lagar och förordningar.

Det byggs fortfarande på åkermark. Trots att det borde anses omodernt rullar planerna vidare av sin egen kraft.

Trots att det borde anses omodernt byggs det fortfarande på åkermark, skriver ATL:s Tord Karlsson.