Stoppa hetsjakten på småskalig vattenkraft

”Vi har i Sverige billig el, vi har ren el, vi har säker el, vi har kort sagt den energiförsörjning som alla andra länder skulle vilja ha. Och vårt huvudsakliga bekymmer är hur vi på kortast möjliga tid skall komma ur denna situation”. Citatet kommer från Percy Barnevik, en av Sveriges genom tiderna mest framgångsrika företagsledare.

Sveriges regering jobbar för högtryck för att lyckas komma ur situationen. Den småskaliga elproduktionen ska bort. Den minsta och renaste produktionen, från gamla strömfallskvarnar, behandlas i dag som om den vore kriminell. Efter dåtidens politikers vädjan ställdes på 1980- och 90-talen dessa vattenverksamheter om till elproduktion.

Om vi blickar framåt till mitten av det här århundradet ska om politikernas strävan förverkligas så gott som all samfärdsel vara elektrifierad. Sveriges befolkning kommer att ha ökat till omkring 12 miljoner innevånare. Det är rimligt att anta att elbehovet då kommer att ha fördubblats. Den småskaliga vattenkraften finns inte längre. Dammarna är för länge sedan utrivna. Kärnkraften har avvecklats. Vad är då alternativen?

Hur mycket kan vindkraften byggas ut? Kommer WWF att stillatigande betrakta rovfågelsmassakern vid dessa kraftverk? Kommer länsstyrelserna att kräva samma rigorösa skyddsåtgärder för fåglar vid dessa verk som man kräver för fisk vid vattenkraftverken? I så fall är jag övertygad om att inga fler vindkraftverk kommer att byggas.

Kommer WWF att tillåta tillverkning av solceller i länder där produktionen ger så stora miljöskador att de aldrig kan kompenseras av den solcellsproducerade elen?

Det kan inte vara rimligt att en solcellsanläggning under sin livslängd endast hinner betala tillbaka en fjärdedel av miljöskadan den orsakat vid produktionen av dem. När elbehovet är som störst (vintertid) ger solcellerna knappt någon el alls.

Biobränslen nämns ofta som ersättning för den avställda elproduktionen. Dessa bränslen utgörs till största delen av restprodukter från lantbruket och skogsnäringen. Jag tror att nerläggningen av svenska gårdar inte kommer att upphöra.

Länsstyrelserna jagar skogsägarna för att få dem att avstå skogsarealer till naturreservat. Jag ser därför inte att andelen biobränsle kan ökas nämnvärt.

Vågkraft framförs också ofta som en framtida lösning på elförsörjning. Det är i vart fall en oprövad och mycket dyr teknik. Kommer det strandnära fisket att drabbas? Kommer fisk att väja undan för dessa kraftverk? Det är en massa obesvarade frågor kring den framtida elförsörjningen.

Regeringen lyssnar hellre till fanatiska lobbisters propaganda än att skapa ett moratorium för den landskapsförfulande utrivningshysterin. Det skulle också ge dem tid att ta reda på om de framförda visionerna ens tangerar verkligheten. Hellre borde de lyssna på en klok företagsledares ord. Rör inte den småskaliga vattenkraften.

Gunnar Olsson

Ugerups mölla