Precis som i Göta- och Svealand fortsätter problemen med betesskador av älg att vara stora även i Norrland. Det visar Skogsstyrelsens analys av årets älgbetesinventering.
Stora betesskador men bättre ståndortsanpassning
Problemen med skador av älgbetning fortsätter i Norrland. Som värst är över 70 procent av tallarna skadade.
Ulf Aronsson
Till skillnad från de sydligare landsdelarna syns dock inga tecken på förbättring i Norrland. På många håll ligger betesskadorna på samma nivå som tidigare, och på vissa håll har de ökat. Enligt Skogsstyrelsen finns de mest oroande resultaten i Lycksele och Storumans kommuner samt i ett område nordväst om Östersund. Där är andelen skadade tallar extremt hög, 72 respektive 63 procent, vilket kan jämföras med 28 procent i sydvästra Västerbotten.
Antal skador måste ner
För att klara skogsbrukets mål har Skogsstyrelsen tidigare meddelat att andelen skadade tallstammar måste ned till cirka 20 procent i de ungskogar som inventeras.
"Resultaten från inventeringen visar att engagemanget och ansvarstagandet inom älgförvaltningen och skogssektorn måste öka. Om vi ska få rönn och asp i framtida skogar, och fortsätta nyttja skogen för ett hållbart samhälle, måste betesskadorna minska på både kort och lång sikt", säger Staffan Norin, regionchef för Skogsstyrelsens region Nord, i ett pressmeddelande.
Inventeringen visar också att Norrland skiljer sig från södra Sverige genom att ståndortsanpassningen är bättre, det vill säga att det planteras rätt trädslag på rätt mark.
En förklaring till det skulle kunna vara att det till skillnad från i södra Sverige inte finns några produktionsfördelar med att plantera gran i Norrland.