Det är bra att Sven Erik Hammar och LRF Skogsägarna anser att utslagsrösten ska användas när det är motiverat. Av den aktuella överenskommelsen framgår att en särskild samverkansgrupp med representanter från jägare och skogsägare ska granska alla fall där utslagsrösten använts och i efterhand komma med råd och stöd i förvaltningen, vad nu det innebär.
Svar direkt: Markägarna måste få stöd
Många skogsägare känner sig maktlösa i jaktfrågor. LRF Skogsägarna kan göra mer för att stärka skogsägarna.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Det är uppenbart att älgförvaltningen inte fungerar i stora delar av landet. Om förvaltningen var så adaptiv som det görs gällande hade antalet älgar anpassats till en för skogsbruket acceptabel skadenivå.
Det finns en inbyggd intressekonflikt inom skogsägarrörelsen, mellan jaktintresset och skogsskötseln, som komplicerar. Tyvärr stärks jägarsidan alltför ofta av att skogsägarna överlåter jaktfrågorna på jaktintresserade personer (detta gäller även bolagens tjänstemän).
Ser man älgbetesproblematiken som en sorts diskussionsfråga, som trots det akuta läget kommer att få ta tid, i stället för en fråga om rätten att bruka den egna marken, lär det dröja innan betesproblematiken är under kontroll.
Riktigt illa blir det när kronhjortarna fortsätter att öka i antal och ska förvaltas på ett liknande sätt.
Intressekonflikten mellan jägare och markägare är inte enkel. LRF Skogsägarna är i en unik position att stärka skogsägarna genom att ta fram informationsmaterial och utbilda skogsägarna om sina juridiska rättigheter kring jakten. I kontakten med ATLs läsare framgår att många skogsägare känner sig maktlösa i jaktfrågorna och inte sällan svikna av representanter för skogsbruket.
Greger Ekman
Ledarskribent ATL och lantbrukare