Olof Johansson, Sveaskog, beskriver företagets naturvårdsarbete i ATL den 12 december. Den beskrivningen är inte korrekt. Sanningen är att Sveaskog har överavverkat svenska folkets skogar i flera årtionden.
Sveaskogs skogsbruk är inte hållbart
Företaget ägnar sig åt kreativ bokföring av naturvården.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Därför vill man nu avverka allt yngre skogar. Man ger sig till och med ut på myrholmar som tidigare ratats, och man avverkar även vissa tidigare undantagna naturvårdsskogar. Sveaskogs skogsbruk är således inte hållbart.
Sveaskog gör viktiga naturvårdsinsatser, men dessa är betydligt mer blygsamma än vad bolaget uppger. Dessutom använder sig Sveaskog av kreativ bokföring för att komma upp till de 20 procent av den produktiva skogsarealen som de vill förmedla att de skyddat.
Hur räknar de då? Jo, till exempel tar de fram en siffra över de träd som de för tillfället har lämnat på kalhyggen de senaste åren, och sedan slår de ut denna siffra över hela skogsinnehavet. Det vill säga: De tillgodoräknar sig en ”procentsats” över vad de kanske kommer lämna under de kommande 90 åren på kalhyggen.
Vad värre är, de dubbelräknar en hel del naturreservat som frivilligt avsatt skog. Hur mycket av deras skogsmark som verkligen är långsiktigt frivilligt avsatt i funktionella och representativa arealer är svårt att veta på grund av denna kreativa bokföring. Kanske något för Riksrevisionen att bita i? I alla fall är den riktiga siffran mycket lägre än de 20 procent som bolaget stolt lyfter fram.
Sveaskogs trovärdighet står helt klart på spel med tanke på alla undanflykter, missvisande påståenden och kreativ bokföring med avsättningar som flyttas runt beroende på virkesbehovet snarare än naturvärden. De naturvärdesbedömningar som Sveaskog påstår att de gör inför varje avverkning lämnas inte ut till allmänheten för granskning trots att öppenhet är ett av Sveaskogs värdeord.
Dessutom tar sig bolaget friheten att hitta på allt möjligt som när de tidigare i höstas i Sveriges Radio hävdade att Sverige var avskogat på 1850-talet. Hur de får ihop detta påstående är en gåta med tanke på att det i verkligheten fanns så mycket stora träd i den norrländska skogen att sågverksindustrin fullkomligt blomstrade just under den perioden.
Sveaskog hävdar att deras naturvårdsarbete har fördubblat mängden död ved till gagn för rödlistade arter. För det första: Nivåerna av död ved är fortsatt mycket låg jämfört med naturskogslandskapets nivåer.
För det andra: Det stämmer inte att naturvårdsambitionerna är den huvudsakliga grunden till den eventuella ökning av död ved som främst skett i södra delen av landet (medan mängden död ved minskat eller legat stabil i norra Sverige). Det är främst stormarna som resulterat i en uppgång av främst trivial granved i södra Sverige.
Liksom FSC gör Sveaskog ett gravt misstag när de sopar problemen under mattan, i stället för att ta tag i dem och i dialog och samarbete utveckla och förbättra sitt naturvårdsarbete och miljöanpassa skogsbruket.
Naturvårdssverige samarbetar gärna men baserat på vetenskapliga fakta inom ekologisk forskning och med utgångspunkt i att uppfylla Sveriges åtaganden för att bevara den biologiska mångfalden långsiktigt. Tillsammans kan vi se till att vi återfår levande skogar med ett rikt växt- och djurliv, såsom det fastslås i de av riksdagen fastslagna miljömålen.
David van der Spoel
Talesperson Skydda Skogen
Björn Mildh
Ideell naturvårdare