Det är långt mellan Naturvårdsverkets huvudkontor och den verklighet som debatteras. Myndighetscheferna Claes Svedlindh och Göran Rune hänvisar deras passivitet till lagboken och att myndigheterna inte kan förhindra spridning av granbarkborre pågrund av reservatsföreskrifter.
Sveriges grundlag väger tyngre än länsstyrelsens föreskrifter
Staten kan inte bortse från sitt ansvar för barkborrarna i reservaten, skriver Carl-Wiktor Svensson och Johan Widegren i en slutreplik till Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens svar.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Låt oss påminna myndighetsföreträdarna att Sverige är en rättstat och att vårt land har grundlagar stiftade för att skydda den enskilde och dess egendom. Dessa grundlagar räknas till den högsta nivå av lagar och inga andra lagar får motsäga dem.
Att Sverige är en rättstat innebär också att alla ska behandlas lika inför lagen, och att myndigheter ska vara sakliga och opartiska. Oavsett om du är en liten torpare i Bösebo eller en beslutsfattare i Stockholm så har man att förhålla sig till dessa lagar – det är grunden för en demokrati.
Vi har full förståelse för att myndigheternas företrädare inte vill tala om statens ansvar för barkborrarnas spridning runt den formellt skyddade skogen. Ingen av er har nämligen tagit ansvar.
I Kalmar län, som är hårdast drabbat i Sverige, gjordes exempelvis inga bekämpningsåtgärder alls av myndigheterna 2018. Ett fåtal har gjorts 2019 varav endast två åtgärder har gjorts på eget initiativ till och med 7 oktober i år. Den inventering länsstyrelsen har låtit göra konstaterade att 70 procent av antalet reservat var angripna. Men ändå gjordes inget! Som en följd har angreppen nu fyrdubblats i flera reservat. Skogsstyrelsen har samtidigt inte ens bemödat sig att inventera sina marker – i stället har myndigheterna prioriterat att ”skydda” mer skog.
Låt oss även påminna om vad staten lovat de enskilda markägarna genom förbehåll i köpekontrakten innan skogen formellt skyddades: "Uppkommer insektsskador på ikringliggande skog som följd av att, i enlighet med föreskrifterna för naturreservatet, tillräckliga åtgärder för att förebygga eller bekämpa insektsspridning inom reservatet inte vidtagits, skall skadan ersättas av staten. Vid exceptionella insektsskador på ikringliggande skog, förbinder sig staten att överväga att vidta bekämpningsåtgärder inom naturreservatet."
Är skadorna inte ”exceptionella” nog eller gäller inte era löften? Staten kan inte gömma sig bakom reservatsföreskrifter på bekostnad av de hjältar som sköter och praktiskt bekämpar borren i skogarna runtomkring. Lev upp till era avtal och respektera den enskildes egendom. Alla aktörer måste ta sitt ansvar för att bekämpa dessa odjur. Även ni.
Carl-Wiktor Svensson
Ersättare Sveriges Riksdag Kalmar län (M)
John Widegren
Landsbygdspolitisk talesperson (M)