Mjölkbönder (och andra djurproducenter) borde naturligtvis ha råd att ha ett eller två plansilofack extra för att jämna ut skillnader mellan bra och dåliga år. Är man nystartad eller nyutökad ska man ha råd att köpa in grovfoder från grannar, spannmålsproducenter längre bort osv. Naturligtvis ska man kunna ta kostnaden för transporterna också.
Sveriges mjölkbönder: Vi har ingen torkkris
Det rapportas nu varje dag om en torkkris i Sverige. I det korta perspektivet är det naturligtvis så.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Vi har hamnat i den här situationen på grund av den dåliga lönsamheten inom mjölkproduktionen de senaste 2-3 decennierna. Mjölkbonden har sedan länge inte kunnat göra nödvändigt underhåll på sin åkermark i form av täckdikning, dikesrensning och kalkning. Detta leder till lägre skördar generellt. Dessutom är det många gånger så att när han fått ihop sitt årsbehov efter två skördar avstår från att gödsla tredjeskörden av likviditetsskäl. Lejer han för hackning eller pressning uppstår även där en likviditetsförbättring i det korta perspektivet av att ta en mindre skörd.
Rapporteringen i media och från politiker går nu ut på att avhjälpa den akuta krisen i stället för att fokusera på den sårbarhet som decenniers lönsamhetspress gjort mot lantbruket som helhet men framför allt djurproduktionen.
LÖNSAMHETSBRISTEN ÄR BETYDLIGT STÖRRE ÄN GROVFODERBRISTEN!
Styrelsen Sveriges mjölkbönder
Stefan Gård
Claes Jonsson
Petter Pettersson
Rikard Mikaels
Henrik Källner
Ulrik Isleborn
Anders Håkansson