Del 7: FÄLTARBETET 2036. Innan Maj-Lis Rezazi ger sig iväg till eftermiddagspasset på äldreboendet Hermelinen i Anderslöv sätter hon sig ner med en kopp kaffe i försommarsolen på farstutrappan. Med två klick på displayen som sitter runt handleden godkänner hon förslaget på beställning av utsäde och höstsådd av 15 hektar durumvete.
Teknikreportern: Nya lösningen är rälsodling
Världen befolkning växer, globala jättar tar över bästa odlingsmarken. Samtidigt frodas mindre lantbruk som satsar på specialprodukter. Maskinstationer får en allt större roll och lantbrukarens arbetsinsats är minimal. ATL:s teknikreporter Hans Dahlgren ser ett högteknologiskt lantbruk som blir allt mera nischat.
Den enda maskinen hon och hennes syster äger är morfars gamla dieseldrivna Valtra A83 från 2014, men den står i princip helt oanvänd. Samma år som de tog över gården, 2033, klubbades Nuuk-avtalet och det skulle inte se snyggt ut med dieselrök från ett modernt lantbruk.
Det är naturligtvis ren biodiesel i tanken och i mindre omfattning är det tillåtet att köra med förbränningsmotorer i fyra år till, men blotta misstanken om att de skulle bryta mot certifieringen hade kunnat skada affärerna. Som odlare av en specialgröda för förädling och försäljning med maximalt 100 kilometer ackumulerad transportsträcka är det viktigt att värna sitt varumärke.
Hennes morfar som tidigare drev gården var en gammaldags bonde. Han slet dygnet runt, året runt, till han var 78 och tvärdog. Systrarnas föräldrar var inte det minsta intresserade av det hårda livet och under nästan två decennier efter morfadern död var marken utarrenderad.
I samband med studierna till åldringskonsult behövde Maj-Lis tillskott i plånboken. Hon och hennes syster beslutade sig för att bli bönder. Arbetsinsatsen hade blivit mycket begränsad och det var något av en ny grön våg som drog igång i slutet av 2020-talet, speciellt bland unga vuxna som ärvt mark och inte orkade med hyrorna i staden.
Teknikutvecklingen inom lantbruket hade gått i rasande fart. Inte bara maskinerna på fälten var automatiserade och förarlösa. Även beslutsfattandet hade blivit mer eller mindre automatiserat.
Det byggde nästan helt på att lokal data från sensorer, om nederbörd, näringsbehov, jordmån och mognadsgrad kombinerades med global data om väder och vind. Med jämförelseinformation från tidigare år kunde systemet föreslå de optimala lösningarna.
Maskinstationerna planerade och skötte jordbearbetning, sådd, näringstillförsel och skörd utifrån de automatiska analyser som gjorts. Växtodlarens uppgift hade blivit att ta strategiska beslut och utföra affärer.
Pastaälskande Maj-Lis och hennes syster ville definitivt ha durumvete i växtföljden nu när klimatet tillät det. Det hade redan efter första säsongen blivit något av en succé på de lokala restaurangerna.
All ära åt närproducerades specialprodukter för de som kan betala, men det finns en annan sida av lantbruket nu. Jordens befolkning närmar sig nio miljarder. Det opålitliga vädret med återkommande naturkatastrofer innebär att det på många håll inte finns förutsättningar för att föda den egna befolkningen.
Det krävs att de mest produktiva och effektiva jordbruksområdena på jorden producerar maximalt. Stora multinationella lantbruksföretag lägger de största öppna spannmålsslätterna under sig.
Ju större sammanhängande mark desto bättre. Lobbyisterna har till och med fått igenom lagändringar som gör det lättare att röja undan kulturhistoriska lämningar och tvångsinlösa mindre gårdar som står i vägen för en optimal arrondering.
Här behövs inga maskinstationer med deras bränslecellsdrivna eltraktorer. Här är det effektivitet och maximala ton per hektar som räknas. Den nya lösningen heter rälsodling.
Efter att ha visats som koncept på Agritechnica 2027 går det snabbt. Den första anläggningen i Sverige, granne till systrarnas Rezazis gård, kommer på plats sex år senare och har nu rullat i snart fyra år. På de milslånga sammanhängande odlingsytorna med spikraka kanter fälls elräls ned i jorden med jämna mellanrum. Till dessa kopplas redskapsbärare som automatiskt byter redskap beroende på syssla och kan rulla dygnet runt. Två skördar per säsong hinns med av det perenna gmo-vetet.
Kontrasten till Maj-Lis lilla durumveteareal är enorm. Hon känner sig nöjd när hon tömmer den sista skvätten kaffe, odlat i de stora växthuskomplexen på Romeleåsens sydsluttning.
Nu väntar hennes gamlingar. Hon ställer kaffekoppen på trappan och trycker motorcykelbatteriet på plats. Precis när hon fått på sig hjälmen känner hon tre vibrationer från displayen på armen som talar om att hon har ett nytt meddelande med hög prioritet. Hon fäller upp hjälmens visir och tittar ned på displayen.
”MYNDIGHETSINFORMATION
Ämne: Din fastighet Anderlöv 1:9
Avsändare: ESB - Expropriationsnämnden för Skandinavien och Baltikum”.
Hans Dahlgren, teknikreporter ATL
#Odling2036
I en serie som publiceras under julhelgen har vi på ATL frågat forskare, lantbrukare, studenter, rådgivare och uppfinnare att med egna ord beskriva hur de tror att jordbrukets fältarbete ser ut när år 2036 närmar sig sitt slut.
Detta är sjunde delen i serien. Tryck på rubriken ODLING 2036 nedan för att hitta de andra delarna av serien. Imorgon publiceras del 8 där fyra lantmästarstudenter vid SLU i Alnarp siar om framtiden de ska leva i.