Vi och vår omgivning förändras hela tiden. Ibland är förändringarna tydliga, ibland kommer de mera smygande. Men det är nog angeläget att försöka uppfatta det som sker med oss själva, och runt oss själva. Min farmor använder ibland det latinska uttrycket tempora mutantur, nos et mutamur in illis. Farmor gick på gymnasiet i en tid när det bara fanns två linjer, reallinjen och latinlinjen. Hon gick latinlinjen, där tre års hårda latinstudier var obligatoriska. Översatt betyder uttrycket: tiderna förändras och vi med dem.

Jag har under uppväxten inte tänkt så mycket på vad hon egentligen menade. Men på senare tid har jag insett att det ligger en hel del i det. Tiderna förändras. Tiderna har alltid förändrats. Tiderna kommer alltid att förändras. Vi har alla en möjlighet att vara en del av och bidra till förändringen. Vi kan ha glädje och nytta av förändringen.

Jag är uppväxt på Vikbolandet, en lantbruksbygd öster om Norrköping. Här, liksom överallt i Sverige, kan man se spår av stora och omvälvande förändringar som har påverkat människor i stor omfattning. Ny teknik som kommit och förändrat livet, och efter en tid har ytterligare ny teknik lanserats som gjort tidigare lösning mindre aktuell.

I den lilla orten Mem på Vikbolandet invigdes Göta kanal 1832. En fantastisk teknisk lösning. Kanalen förändrade i ett slag möjligheterna att, med dåtida mått, snabbt och enkelt transportera människor och varor. Göta kanal var en framgång under många år och hade stor betydelse för vårt land.

I slutet av 1800-talet började dock järnvägen ta över allt mer av både varu- och persontransporter. Kanalens storhetstid var över.

Järnvägen på Vikbolandet byggdes ut de sista åren på 1800-talet. 1895 kunde man ta tåget från Norr­köping till Arkösund, längst ut på Vikbolandet vid Östersjön. Järnvägen var en viktig del av den vikboländska landsbygden i många år. Men som så många andra små järnvägar blev den med tiden utkonkurrerad av personbilar och lastbilar. 1960 gick den sista turen Norrköping–Arkösund.

Under långa tider har spannmålshandel fungerat så att lantbrukaren säljer sin spannmål till någon handlare. Säljaren tycker att prisbilden är oklar, det är svårt att veta marknadspriset. Spannmålen transporteras till handlarens lager. Handlaren lagrar och säljer sedan spannmålen till en kvarn, en nötproducent, en grisbonde. Köparen tycker att prisbilden är oklar, det är svårt att veta marknadspriset. Spannmålen transporteras till köparen.

Köparen vet inte om det var en bra affär, säljaren vet inte om det var en bra affär.

I dag ger ny teknik – internet – nya möjligheter. Möjligheten att både säljare och köpare hela tiden känner till marknadspriset. Möjligheten att transportera spannmålen direkt mellan producent och konsument. Möjligheten att slippa mellanlagring, att delta på en transparent marknad, att sänka kostnader, öka intäkter, öka lönsamhet.

Vi alla har en möjlighet att vara en del av och bidra till förändringen, vi kan ha glädje och nytta av förändringen. Om vi vill!

Vi alla har en möjlighet att vara en del av och bidra till förändringar – om vi vill, skriver Felicia Bindekrans.

Upp till oss själva om vi vill ha nytta och glädje av förändringar, skriver ATL:s krönikör Felicia Bindekrans.