Torbjörn Iwarson

Vi har som alla vet ett torrt år i år i Sverige och runt hela Östersjön. Den här krönikan börjar med mina tankar kring detta, går sedan igenom världsmarknadsläget för spannmål och mjölk och även den månadsrapport med de senaste siffror som finns från det amerikanska jordbruksdepartementet. Två faktorer driver och det är väder och handelskrig. Läget nu är inte på något sätt vanligt och man gör bäst i att se till att dels hänga med i vad som händer och varför. I sådana här lägen, när de flesta inte inser vidden av vad som sker eller förmår sig att agera, har man alltid en stor fördel av att agera först och det gör man bara om man är tillräckligt insatt i förhållandena.

<h3>Torkan i Sverige och runt Östersjön</h3>

Hur mycket påverkar torkan produktionen av slåttervall och spannmål i Sverige? Lantmännen publicerar sin uppskattning av skörden av spannmål och rapsfrö efter helgen, så väntan blir inte lång för att få deras bild. Det kan dock vara bra att själv göra en uppskattning av läget och även inkludera något om vallproduktionen. Vi har ett par källor att hämta information från. Dels EU:s MARS, som med hjälp av satellit- och väderdata försöker uppskatta hektarskördarnas storlek inom och delvis precis utanför EU. Dels kan vi använda oss av Jordbruksverkets statistikdatabas som går tillbaka till 1965.

En genomsnittlig variation i hektarskördens storlek från ett år till ett annat har på nationell basis varit 12 procent för höstvete, 13 procent för vårvete och 9 procent för slåttervall. Två år, sedan 1965, har bortfallet varit uppseendeväckande stort, 1969 och 1992. Båda dessa var ”två-sigma-händelser”, dvs minskningen i produktionen var dubbelt så stor som en genomsnittlig variation. 2018 verkar påminna om dessa två år, i vart fall har 1992 nämnts i min bekantskapskrets, med tillägget att 2018 är värre än 1992.

Om vi utgår från att 2018 är exakt som 1992, minskar produktionen av höstvete med 7 procent, produktionen av vårvete med 26 procent och produktionen av gräs/hö/ensilage med 16 procent. Det låter illa, naturligtvis, men inte katastrofalt illa. Om vi tänker att hälften kan representeras med höstvete och hälften med vårvete får vi en minskning i spannmålsproduktionen på (7+26)/2=16,5 procent.

Nu är emellertid inte produktionen likadan över hela riket och torkan är inte likadan över hela riket. Torkan är värst i södra Sverige, där produktionen av spannmål också koncentrerats de senaste 60 åren. Om vi skulle titta på hektarskördevariationen för södra Götalands slättbygder ser vi ett produktionsbortfall år 1992 på 14 procent för höstvete, 42 procent för vårvete och 22 procent för slåttervall.

Några andra faktorer måste vi också väga in, och det är att det var blött i höstas och många fick inte höstsådden gjord. Det betyder att det nog är mer vårsådda grödor i år än vanligt. Ett genomsnitt av 14 procent och 42 procent är 28 procent, men i genomsnitt skulle spannmålsskörden kunna vara något större. Låt säga -30 procent jämfört med förra året. Sedan produceras det ju spannmål även på andra ställen än i Skåne. Om vi tänker att hälften kommer från Skånes förhållanden och resten från riket i genomsnitt blir det en minskning på 22 procent. En sådan exakt siffra är dock lite vansklig, så låt säga att produktionsminskningen jämfört med förra året blir ca 20-30 procent för spannmål. För vall skulle minskningen kunna vara ca 20 procent. Anekdotvis verkar vallskörden på många håll vara max 50 procent av normalt av den första och andra mycket osäker. Detta är ingenting mer än uppskattningar baserade på historiska jämförelser, men det ger i alla fall en möjlighet att sätta siffror på ”spöket”.

<h3>Värre än vad som förutspåddes</h3>

Det är värre än EU förutspådde i sin Short Term Outlook från den 18 juni. Det ska vara värre eftersom den verkliga torkan kommit efter att EU:s MARS levererade sina data för prognosen (förmodligen för en och en halv månad sedan).

Om minskningen i vallproduktionen är så liten som 20 procent på nationell basis skulle man lätt kunna tänka sig att byta ut grovfoder i foderstaten och ersätta med en mix av spannmål och fiber i någon form, t o m papper, men detta är inte mitt expertområde naturligtvis.

EU:s MARS publicerade sina uppskattningar den 18 juni. För EU som helhet ser de en minskning på 7,3 procent i hektarskörden av majs och en minskning på 1 procent för veteproduktionen. Inom EU minskar produktionen i Sverige, Danmark och andra Östersjöländer, samt i Svartahavsländerna som Rumänien. Däremot är produktionen i princip på samma nivå som förra året, eller högre, i länderna kring Matifbörsens upptagningsområde (Spanien, Frankrike, Tyskland, Belgien).

Lantmännen kommer som sagt med en vederhäftig prognos om bara någon dag. Med informationen ovan kan man utvärdera den. En ”killgissning” baserat på 1992 ger 20-30 procent lägre skörd.

Jag har från olika håll hört tvivel om att det kan vara så illa, som sägs i media. Till Sveriges Radio sade jag i början av veckan att kostnaderna för att föda mjölkkor kommer att tiofaldigas, kanske mer och att slaktköerna börjar i februari. För många blir den bästa lösningen att skjuta djur och gräva ned dem. Importerat grovfoder, som blir nödvändigt, kommer att dra med sig afrikansk svinpest från Baltikum eller mer frö till renkavle som är ett stort problem i Danmark, men ännu inte nått så stor spridning här. Renkavlefrön överlever inte passagen genom flermagade djur, men även hästägare kanske tar till danskt foder. Vi kommer att få leva med effekterna av den här torkan mycket länge och den påverkar hela livsmedelsförsörjningssystemet.

Jag hoppas att sifferexercisen ovan visar att det är på riktigt. I sådana här marknadslägen, för att återknyta till den affärsmässiga sidan av det, där man tror sig se ett marknadsläge som folk i gemen antingen inte inser vidden av, eller förmår sig agera på, finns stora möjligheter till framgångsrika affärer om man agerar (och har rätt). Det betyder att den som behöver köpa foder gör bäst i att göra detta nu, även om det verkar dyrt. Det kan bli dyrare senare och det kanske inte ens går att få tag på. Den som ska sälja spannmål gör bäst i att inte göra detta förrän det börjar ta slut.

Om det stämmer att nästan hela Gotland och Öland gör helsäd av sin spannmål, kan spannmålsbristen bli ännu större än vad vi räknat oss till. Svensk spannmål handlas fortfarande till pris under Matif och jag kan ge mig på att det inte kommer att vara så om sex månader. Är det någon som tror att vi kommer att ha en nettoexport av spannmål i år? Därför bör basis vara till bondens fördel senare i år, när marknadsläget klarnat för alla.

Terminspriserna på jordbruksprodukter har rasat den senaste månaden. Spannmål är den näst sämsta sektorn i Bloombergs råvaruindex med ett tapp på 11 procent, endast industrimetaller har haft en sämre terminsavkastning (-13 procent). Petroleum är den enda råvarusektor som lyckats notera positiv terminsavkastning.

Bland jordbruksprodukterna ser vi en stor skillnad mellan terminer som handlas i USA och alltså avser amerikansk vara och de i EU, främst Parisbörsen. Medan decemberkontraktet på vete i Chicago gått ned med 11 procent den senaste månaden, har motsvarande kontrakt på Parisbörsen bara backat med 1,5 procent. Det är inte valutakursförändringar som ligger bakom. EURUSD är praktiskt tagit oförändrad jämfört med för en månad sedan. Decembermajs handlas 8,5 procent lägre och sojabönorna med leverans i november 12,5 procent lägre. Rapsfrö med leverans i november i Paris handlas däremot 1,6 procent högre.

Vad beror dessa skilda världar på? Två faktorer ligger bakom, dels handelskriget mellan USA och Kina och dels skillnaden i väder i USA och i Europa. I USA var farhågorna stora att den torka som var fokuserad på Kansas, Oklahoma och Nebraska, dvs typiska veteodlingsområden, skulle slå ut skörden. Det fanns även förväntningar i början av maj att torkan skulle slå ut majsen. Jag tror jag skrev här, att de farhågorna troligtvis var överdrivna och att priset förmodligen diskonterade en missväxt som inte skulle äga rum. Priserna på vete, majs och soja var alltså uppskruvade för drygt en månad sedan. Vad vi delvis ser nu, är baksmällan av det, men faktum är att det också ser väldigt, väldigt bra ut på åkrarna i USA.

Konditionen på höstvetet i USA har successivt förbättrats sedan i våras, men på 37 procent i gott till utmärkt skick är den ändå den näst sämsta de senaste fem åren. Bara 2014 var konditionen sämre. För amerikanskt vårvete ser det mycket bättre ut. Med 80procent av det amerikanska vårvetet i gott till utmärkt skick är det den bästa konditionen på åtta år. Trenden är dessutom uppåt. Även för andra vårsådda grödor ser det bra ut. Sojabönor på 71 procent i gd/ex är på den högsta nivån sedan 2014 och näst högst på åtminstone 15 år. För majs ligger konditionen på 75 procent och har inte de senaste 15 åren varit bättre.

I EU ser det som bekant värre ut. Den senaste rapport vi har är MARS-rapporten från den 18 juni och EU Kommissionens Short Term Outlook från samma datum, vars hektarskördeuppskattningar bygger på MARS-rapporten. EU Kommissionen säger att ”som en konsekvens av torra förhållanden under senvåren i olika regioner i EU, sänks EU:s produktion av spannmål 2018/19 till under genomsnittet.” I siffror är det en total spannmålsproduktion på 302 miljoner ton, 2,5 procent lägre än förra årets 310 miljoner ton. De har uppskattningar för Sverige också. Sveriges spannmålsproduktion väntas minska med 12,8 procent från 6,17 miljoner ton till 5,48. Det är den lägsta produktionen på fem år.

Vad har hänt sedan den 18 juni när EU Kommissionen publicerade sin rapport? Eller rättare sagt, vad har hänt sedan de första dagarna i juni, som deras data baserades på? Som alla vet, har det praktiskt tagit inte regnat alls i Sverige och i grannländerna kring Östersjön. Produktionsminskningen kommer alltså att vara större än 12,8 procent. Vi har gått igenom detta ovan

Den andra möjliga orsaken till varför priserna rasar i USA men håller sig stabila i EU. Det är handelskriget mellan USA och Kina som sedan den senaste Marknadskrönikan här i ATL för en månad sedan, har inletts på riktigt. Kina fokuserar nämligen på amerikanska jordbruksprodukter som t ex soja och griskött. På samma sätt har Kanada, Mexiko och vi själva i EU infört strafftullar på amerikanska jordbruksprodukter. Kina står för två tredjedelar av importvolymen av sojabönor i världen och 40 procent av Kinas import av sojabönor kommer från USA. En fjärdedel av USA:s produktion av sojabönor går eller gick till Kina. Naturligtvis är detta en förklaring till varför priset på sojabönor sjunkit med 12,5 procent den senaste månaden på Chicagobörsen.

Det är också en förklaring till varför priset på griskött (Lean Hogs) på terminsbörsen i Chicago gått ned med 22% den senaste månaden. Det mesta av prisfallet har skett den här veckan, vilket stämmer väl med när handelskriget gick från hot till genomförande.

I torsdags kväll fick vi mer statistik på produktion, konsumtion och utgående lager på vete, majs och sojabönor från det amerikanska jordbruksdepartementet, USDA. För vete sänkte USDA utgående lager med 5,3 miljoner ton för 2018/19 jämfört med förra månaden. Utgående lager 2019 väntas vara 12,9 mt lägre än de var den sista juni i år (slutet på marknadsföringsåret 2017/18). En sänkning av utgående lager i en månadsrapport har historiskt indikerat stigande pris fram till nästa månadsrapport. Torkan i norra EU ligger bakom sänkningen på 4,4 mt för EU, skriver USDA i en kommentar. Notera också höjningen på 1,5 mt för USA (bättre kondition), säkningen för Australien, Kina, Ryssland och Ukraina (torka).

AMIS som kom med sin rapport förra veckan, sänkte produktionen ännu mer än vad USDA gjorde. Det skulle inte förvåna mig om USDA inte tagit i ordentligt, utan kommer med en sänkning på global basis även i nästa månadsrapport.

För majs höjde USDA global produktion med 1,88 mt, varav +4,8 mt i USA och en höjning på 0,45 mt i EU och en säkning på 3 mt i fd Sovjetunionen. Konsumtionen väntas dock öka mer, och därför sänks utgående lager med 2,7 mt till 152 mt jämfört med i juni-rapporten. Detta är positivt för prisutvecklingen. Historiskt track record pekar på prisuppgång fram till nästa månadsrapport.

För sojabönor höjde USDA global produktion med 4,3 mt, varav Brasilien med +2,5 mt (ännu inte ens sått!) och i USA med 0,8 mt. USDA räknar med att Brasilien för första gången producerar mer sojabönor än USA. Brasilien väntas producera 120,5 mt medan USA bara når upp till 117,3 mt.

Utgående lager väntas öka med hisnande 11,3 mt till 98,27 mt, det mesta i USA (+5,3 mt). Detta är verkligen inte positivt för terminspriserna i Chicago.

WASDE-rapporten var alltså positiv för prisutvecklingen för vete och majs, men negativ för sojabönor.

EU justerade i sin Short Term Outlook den 18 juni ned sin uppskattning för ökningen av mjölkproduktionen i EU från +1,4 procent på årsbasis till +1,2 procent. De gör detta för att produktionen då inte nått upp till förväntningarna, främst i de stora producentländerna Danmark, Frankrike, Irland och i Storbritannien. De förväntar sig inte någon tillväxt under andra halvåret i år. Sedan dess har vädret förvärrats, främst i Danmark och norra Tyskland, men även så klart i det mindre producentlandet Sverige.

<h3>Foderkostnader för mjölkproduktion</h3>

Det här är en marknadskrönika, så fokus ligger på priser och vad som driver dem. Jag har en prisuppgift på 40 öre per kg hö i sträng, som en lantbrukare vanligtvis kan köpa in grovfoder till, normala år. Det kan låta lågt, men låt säga att det är på den nivån. Antag att en mjölkgårds foderstat bygger på 3 000 kg ensilage ts. Om priset är 40 öre per kg för detta blir det 120 000 kronor per år för 100 djur. Om priset är 5 kronor per kilo (jag har sett högre) ökar kostnaden till 1,5 miljoner kronor. Därtill tillkommer spannmål, rapsmjöl/soja och mineraler. Det är emellertid en kostnadsökning på gott och väl över 1 miljon kronor enbart på grund av torkans effekt på slåttervallen, allt annat lika. En gård på 100 kor får väl idag sägas vara liten, men det är många som har det så. 1 miljon kronor, eller ens hälften, är ett hårt ekonomiskt slag. Om vi dessutom betänker att den drabbar en sektor som redan är försvagad av fientlig politik, leder det för många till katastrof.

Ändå finns det, som sagt, människor som inte tror att det är så illa, eller inte förmår agera på det. Någon ledande politiker i Sverige har sagt att man ska tillsätta en expertgrupp, efter valet. Jag har själv varit i en sådan expertgrupp, en av 12 personer i Agriculatural Markets Task Force, AMTF, på EU-nivå och kan direkt avfärda ett sådan väg, om målet är att nå omedelbar lösning på en akut kris. AMTF föranleddes av den senaste mjölkkrisen, men målet var långsiktigt, att stärka lantbrukarens roll i livsmedelskedjan. Här behöver man arbeta i krisläge, dvs ge akuthjälp utan frågor till patienten. Att patienten, den svenske mjölkbonden är försvagad av långvarig illvillig politik är en annan fråga, som naturligtvis måste ändras, men det en mycket senare fråga.

Priset på decemberterminen på smör på EEX har sjunkit med 8 procent den senaste månaden. Terminen på SMP har gått ned med 9 procent. Vi har också sett ett högre avräkningspris från ARLA. Förra månaden noterade vi att ”vi har alltså ett marknadsläge, där priset på EEX är tillbaka på toppnivåer och samtidigt ligger rekordhögt över svenskt avräkningspris. Historiskt har sådana lägen med högt terminspris och stor skillnad mellan terminspris och avräkningspris gett lönsamma tillfällen att prissäkra det höga EEX priset på. Sannolikheten att tjäna pengar på en sådan prissäkring har varit högt. Det har oftast blivit en vinst.”

En månad senare kan vi konstatera att så hade det blivit. Jag tror fortfarande att terminerna kan vara säljvärda, även om det är nästan 10 procent mindre vinstpotential i dem än för en månad sedan. Samtidigt måste rimligen pristrenden på fysisk mjölkråvara vara på väg uppåt, inte minst i Sverige. Ett högre pris är motiverat dels med tanke på den alltjämt stora skillnaden mellan produktpriserna på terminsbörsen EEX och avräkningspriset och dels för att EU justerat ned produktionen i EU, inte minst i vårt närområde, där ARLA är verksamt. Även varifrån vår import av mejeriprodukter kommer, det vill säga i norra Tyskland och i Danmark, är det torrt.

Viktigast just nu är att hänga med i vad som händer och varför. Det är när de flesta inte inser vidden av vad som sker eller förmår agera man har en stor fördel skriver Torbjörn Iwarson i sin krönika.