Hans Dahlgren

Precis söder om gränsen mellan Norrbottens och Västerbottens län, mitt emellan kusten och norska gränsen, ligger Lönås. Byn har ett tiotal hus, varav flera nu står tomma. Från köksfönstret hemma hos Lars och Anna Tjärnlund syns toppen på Levasfjället, ett av de första kalfjällen som dyker upp på resan västerut från kusten och inåt landet.

Avstånd. Anna och Lars Tjärnlund planerar att arrendera mark 16 mil från gården för att få bättre ekonomi i verksamheten. ”Det går bra att köpa, även om det blir dyrt med frakten. Men vi bommar ju en massa EU-stöd. Om vi arrenderar går stödet till oss och vi betalar en arrendeavgift till markägaren, säger Lars Tjärnlund.

Det som skiljer trakten runt Lönås från många andra mindre orter i Norrlands inland är att inga gamla åkrar växer igen eller planteras med skog.

– Vi odlar nästan all mark som finns inom fyra fem mil åt alla håll, säger Lars Tjärnlund.

Problemet är att fälten är små och transporterna långa. Som mest har man haft 250 olika fält att skörda med en total areal på 168 hektar det vill säga långt under en hektar i snitt per fält. Så även om arrendena är gratis går det mycket pengar till diesel och det blir många timmar på vägarna.

Ett annat bekymmer är betesskador från renar. Genom att arealen är utspridd är det i princip omöjligt att stängsla in allt, även om man gjort en del avstängningar.

– Vi har ett ställe en bit bort på 1,8 hektar. Innan vi stängslade in det fick vi knappt två balar och nu när vi stängt in det blir det mellan 20 och 30 balar.

De senaste åren har man också sett en tendens till att markägarna säger upp arrendena.

– Det blir mera hästar, och en del tar igen marken för att betesputsa själva och få gårdsstöd.

För att få ihop foder till alla kor får Tjärnlunds köpa foder från odlare vid kusten, minst 16 mil bort.

– Vi köper mellan 1500 och 2000 balar per år. I sommar har det varit ungefär 50 procent av allt grovfoder. Vissa år har vi köpt 75 procent sett över hela året.

Avsides. Gården ligger på gränsen mellan Västerbottens och Norrbottens län.

Den gula trävillan som paret Tjärnlund nu bor i ägdes tidigare av Lars mormor och morfar. De hade som mest tre fyra kor i sin timrade lagård och gjorde sig av med djuren 1973. När Lars 16 år gammal tog över gården 1982 och satsade på lantbruk började han med getter som han mjölkade och gjorde kaffeost i sitt gårdsmejeri.

I början på 1990-talet revs den gamla lagården och Lars byggde en ny för 18 uppbundna kor. Sedan blev det lösdrift för 60 kor och mjölkgrop. För tolv år sedan dubblades antalet djur och mjölkningen robotiserades.

Paret har funderat på att ställa om till ekologisk produktion, men det fungerar inte när man måste köpa så stor andel av fodret och har sådana avstånd i den egna odlingen.

– Det blir dyrt att sprida gödseln. Att köra ett lass dynga till Malå (tre mil enkel väg) tar två och en halv timme. Man måste ha anställda som kör och så går det diesel, så ekotillägget täcker inte det, säger Anna Tjärnlund.

Foderbrist. Trots att de skördar vall på all mark de kommer över räcker det inte utan de får köpa från kusten.

Egentligen skulle de vilja utöka ytterligare, men fodersituationen är besvärlig. De senaste åren har de avverkat skog runt gården, brutit stubbar, öst på med gödsel och sått vall.

– Det som är där på andra sidan vägen är nytt för i år, säger Anna Tjärnlund och pekar ut genom köksfönstret.

– Vi har nyodlat totalt omkring 30 hektar, men det är så helsikes dyrt och så tar det en jäkla tid, säger Lars Tjärnlund.

Tjärnlunds har sökt stöd från länsstyrelsen för att kunna nyodla mera men fått avslag.

– Så nu har vi kommit till den situationen att vi ska försöka arrendera mark vid kusten. Det finns som inget alternativ. Vi har varken tid eller råd att nyodla allt vi skulle vilja.

Framtidstron finns dock där. Tjärnlunds är bra på att hitta lösningar och vill inte framstå som gnälliga bönder.

– Vi tycker ju att det är världens bästa jobb vi har, även om förutsättningarna är lite speciella jämfört med andra ställen.

Djur: 124 mjölkande kor, ett 15-tal sinkor, några får och getter.

Mjölkning: två äldre Lely-robotar. Funderar på byte till grop.

Produktion per ko: cirka 9000 kilo/år.

Levereras till: Norrmejeriers osttillverkning i Burträsk.

Företagsform: lantbruket i aktiebolag, skogen (600 ha) i enskild firma.

LÄS MER: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/dikorna-gor-comeback-pa-oljersjo/">Dikorna gör comeback på Öljersjö</a>

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/arbetsliv/de-atervander-till-landsbygden/">De återvänder till landsbygden</a>

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/hon-ar-forst-i-norra-europa/">Hon är först i norra Europa</a>

Inom en radie på fem mil skördar mjölkbonden Lars Tjärnlund vallfoder på över 200 olika småskiften. Ändå får han bara ihop hälften av grovfodret till sina 140 kor. Nu planerar han att arrendera mark ute vid kusten, 16 mil från gården.

Långa transporter hindrar paret Tjärnlund från att utöka mjölkproduktionen.

Tvingas arrendera mark 16 mil bort

Växtodling

Mjölkproducent har svårt att få ihop grovfoder till 140 djur.