Ulf Aronsson

– Det kan väl inte vara så svårt att bestämma vad ett ord betyder? Det är väl bara samla några människor och så bestämmer man sig?

Det var Sverker Olofssons reflektion när han fick uppdraget att moderera ett seminarium om skogliga begrepp och definitioner vid Kungliga skogs- och lantbruksakademin, KSLA. Men den uppfattningen fick han omvärdera.

– För en meningsfull diskussion om hållbar förvaltning av skogen måste alla parter tolka begrepp och termer på samma sätt. Men i dag saknas ofta entydiga definitioner, sa Monika Stridsman som tillsammans med Tomas Lundmark låg bakom den rapport som var startpunkt för seminariet.

Rapporten fick en hel del mothugg, framför allt definitionen av skogsbruk. För att underlätta arbetet med statistik och konsekvensanalyser var förslaget att skogsmark ska delas in i mark för virkesproduktion och naturvårdsmark.

Men en sån indelning riskerar att underblåsa konflikter i stället för att lösa dem, ansåg bland andra Herman Sundqvist, Skogsstyrelsens generaldirektör.

– Vi måste överge synen där produktion och miljö är två skålar på en våg, och att det som är bra för det ena målet motverkar det andra. I stället måste vi se målen som en väv som inte motverkar varandra, sa han.

Andra invändningar mot rapporten var att för få varit delaktiga, att processen varit fel och att rapporten tog upp fel och för många termer.

Det blev också tydligt att det finns en viss rädsla att definiera olika termer. En fast definition kan komma att missgynna de egna intressena. Under seminariet berättade även Jimmy Jönsson, idéhistoriker, hur definitioner historiskt hängt ihop med olika samhällsintressen och använts för att driva utvecklingen i någon viss riktning.

– Definitioner och terminologi är makt, slog Peter Holmgren fast.

Han var också en av de starkaste kritikerna av rapporten, som han menade började i fel ända med det minsta i stället för det stora.

– Det är för grunt omtag, först måste vi börja med vad vi vill åstadkomma och hur vi vill använda skogen för hållbar utveckling, sa han.

Men när debattdimma började skingras verkade dock de flesta ense om att ansatsen att definiera skogens termer var bra, även om alla inte ville skriva under på rapporten.

– Det blir en fortsättning, lovade Monika Stridsman.

Även om många inte ville skriva under på rapportens slutsatser var de flesta ense om att skogens termer behöver definieras. Från vänster: Svante Claeson, Skogsstyrelsen, Louise Karlberg, Naturskyddsföreningen, Linda Eriksson, Skogsindustrierna, Gunnar Lindén, LRF Skogsägarna, Peter Roberntz, WWF, Liselott Eriksson, Naturvårdsverket.

<h3>Skogstermer i KSLA-rapporten:</h3>Skog/skogsmarkHållbart skogsbruk eller hållbar skogsförvaltningSkogsbruk och virkesproduktionsmark respektive naturvård och naturvårdsmarkSkogsskötsel på virkesproduktionsmarkNaturvård, naturvärden och naturvårdande skötsel<h3>Skogsbruk enligt Nordisk Familjebok, 1917:</h3>”Skogsbruk, skogshushållning, har till ändamål att på det mest fördelaktiga sätt använda den så väl till skogsproduktion bestämda marken som de därtill erhållna alstren.”Skogshushållningsläran omfattar: Skogsskötsel, skogsteknologi och skogsindelning. Skogsskötsel omfattar i sin tur skötsel för att få fram skogsprodukter, hagmarksskötsel - ”för att frambringa mulbete och höslåtter” - samt skyddsskogsskötsel, det vill säga naturvård, enligt Nordisk Familjebok.

Att det saknas entydiga definitioner för många begrepp gör det svårt att diskutera en hållbar förvaltning av skogen. Men att det inte är så lätt att definiera skogens termer blev tydligt vid ett seminarium på KSLA.

KSLA-seminarium: Det gör det svårt att diskutera en hållbar förvaltning av skogen.

Skogstermer svårdefinierade även för experter

Marknad

Att det saknas entydiga definitioner för många begrepp gör det svårt att diskutera en hållbar förvaltning av skogen. Men att det inte är så lätt att definiera skogens termer blev tydligt vid ett seminarium på KSLA.