Tord Karlsson

Mjölkkon och mjölkproduktionen har fått ta emot hårda smällar den senaste veckan. Oatlys kampanj ”Spola mjölken” har förgiftat klimatet i Bondesverige och fått även växtodlare att reagera och ta avstånd från företaget som havreköpare. Byt spår, Oatly, detta är en återvändsgränd!

Detta är bara en del av ifrågasättandet av mjölkproduktionen. Efter IPCC-rapporten om lantbrukets klimatpåverkan myntades begreppet bondeskam. Det fick Jordbruksverkets generaldirektör Christina Nordin att gå ut i en debattartikel i Svenska Dag­bladet och – förtjänstfullt – försvara den svenska animalieproduktionen. I ett globalt perspektiv har den stora fördelar med sin restriktiva användning av antibiotika och sin djuromsorg. Den kan gott och väl öka.

Det föll inte i god jord. SLU-forskaren Elin Röös med flera protesterade i en replik där de skrev att den svenska djuruppfödningen måste minska, den måste ta sitt ­globala ansvar. På sin höjd kan de ”god­känna” en mjölkproduktion baserad på bete för den biologiska mångfaldens skull.

De bortser då helt från det vettiga i att det i ett globalt perspektiv och även för den svenska försörjningen är bra att det finns ett starkt jordbruk i hela Sverige. Då är effektiv animalieproduktion byggd på ­vallar och en del spannmål den optimala lösningen i stora delar av landet.

Det är att ta ett globalt ansvar.

Debattörerna hävdar att det inte går att rejält minska djurhållningens klimatpåverkan. Det är att nedvärdera det arbete som görs. Solpaneler installeras, nyfikenheten är stor på förnybara bränslen till traktorerna. Forskning om foder och gödselhantering pågår.

Produktionen trimmas. En effektiv mjölkproduktion påverkar klimatet minst och det finns mycket att förbättra.

Vi lär oss nya tal och nya samband. Att en ko mjölkar ungefär 10 ton per år har vi i ryggmärgen. Men att koldioxidbelastningen är 0,94 koldioxidekvivalenter per liter mjölk, enligt Oatly, har vi inte på våra fem fingrar. Men det är viktigt att vi lär oss.

Då är det väldigt intressant att den jämtländske mjölkbonden Håkan Nilsson i en debattartikel i ATL nyligen nämnde klimatpåverkan från sin egen produktion och satte den till 0,855 kilo koldioxidekvivalenter per liter mjölk. Det vet han eftersom han är en av Arlas pilotgårdar. Det är 9 procent bättre. Det är ju spännande, vad gör han rätt? Vad döljer sig mer på de ­svenska högproduktiva gårdarna?

Bevare oss för att sätta en liten mjölk- och köttproduktion i ett reservat att skämmas över motiverat bara av biologisk mångfald.

De som svartmålar djuruppfödningen kan inte vara de enda röster som ska höras. Var är de forskare på Ultuna, Alnarp eller andra universitet som kan ge en motbild? Som kan berätta om framsteg och utveckling och som ställer upp för modern och ­effektiv mjölkproduktion? Ni behövs i debatten.

Det behövs fler röster i debatten om husdjuren och klimatet. Ensidigheten är bedövande, skriver ATLs Tord Karlsson.

Mjölkproduktionen har svartmålats i debatten. Men det finns en annan bild att ge, skriver ATLs Tord Karlsson.