Försöken att stimulera landsbygden bygger på att öka produktionen av livsmedel. Alla försök hittills gynnar det storskaliga jordbruket men påverkar egentligen inte villkoren för vare sig bevarandet av det öppna landskapet eller möjligheten för en mer aktiv landsbygd.
Våga tänka nytt för att rädda landsbygden
Den överreglerade jordbrukspolitiken och tron på stordrift är ett fördärv.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Basen för livet på landet är mindre djurägande bönders verksamhet. I dag tycks politiker och bonderörelserna vara överens om att alla lantbruksföretag ska bli större. Verkligheten är en annan. Småskalig verksamhet på landet utgår från äldre små jordbruksenheter som snarare drivs av tradition och önskan om att bevara det öppna landskapet och ofta i kombination med annan yrkesverksamhet.
Verksamheten på landsbygden är överreglerad och kräver till stor del ansökningar och registrering hos myndigheter. Dagens jordbrukslagstiftning bygger på misstro och borde reformeras och bygga på tilltro i stället.
Det finns ett bra exempel på hur man lyckats inom EU att gå från nationella myndighetsmonopol till ett annat öppet system. Det bygger på tydliga ansvarsförhållanden där myndigheterna definierar väsentliga krav tillsammans med standardiseringsorganisationer (CEN, CENELEC och ETSI) och att varje aktör på marknaden uppfyller dessa krav. CE-märket som vi alla känner till är en del i detta system.
Detta sätt att reformera marknaden möjliggjorde etablerandet av den gemensamma marknaden med tydliga krav och ansvar. Sättet är väl beskrivet på nätet och heter Nya Metoden (New Approach). I vårt fall skulle bönder, industri och konsumenter lämpligen utveckla relevanta väsentliga krav i en standardiseringsorganisation. Vi skulle slippa detaljreglering och överdriven kontrollverksamhet.
Varför ingen tycks våga tänka nytt beror förmodligen på olika aktörer är beroende av varandra. Man vet vad man har och litar inte på att någon annan kan göra det enklare och billigare. Vi behöver ett paradigmskifte inom jordbruksregleringen, från misstro till tilltro.
EU lyckades med den gemensamma marknaden tack vare att Europas politiska ledning bestämde att det skulle ske. Kan vi hoppas på att någon politiker eller varför inte Jordbruksverkets nya generaldirektör Christina Nordin kliver fram och tar ledarskapet för en reformerad lagstiftning ett valår som detta?
Lars Dittmer
Hestra