Johan Freij

Upp till kamp för den Nordiska skogsbruksmodellen, manar ATL:s krönikör Johan Freij.

En sammetslen vind smeker mitt ansikte när jag lutar mig ut genom vindrutan och blickar ut över det dramatiska chilenska landskapet. Bara ett dygn tidigare njöt jag på skidturen när den gnistrande kylan fick mina ögon att tåras. Nu har vi tagit oss runt halva jordklotet för att besöka sonen August,18 år. Han bor hos en familj av ursprungsbefolkningen Mapuche, ”på typ 17 personer”. Visst är livet fantastiskt!

I väster syns diset från den eviga Oceanen och i öster tronar Andernas snöklädda vulkaner. De vidsträckta skogsplantagerna avlöses av intensivt nyttjad jordbruksmark. Men stora arealer är dock av samma karga, halvdöda buskvegetation som man ser i exempelvis Sydeuropa.

Milsvida minnesmärken över den tidigare skogsmark som skövlats, svedjebrukats, betats och övergivits. Jag reflekterar också över att skogsplantagerna ser så lika ut. Brasiliens Eucalyptus, Australiens Radiata eller Indonesiens Acacia, alla snörräta rader av extrema monokulturer utan egentligt markskikt och andra arter.

När man upplevt dessa plantager känner jag mig frågande inför Naturskyddsföreningens annonser som försöker likna nordiskt skogsbruk med skogsskövling och internationellt plantageskogbruk. Jag frågar mig om de någonsin sett plantager utomlands. För mig känns det svårt att hitta likheter.

Jag vill påstå att vi, i dag, har en helt unik situation i Norden, ett föredöme att vara oerhört stolt över. Efter att våra förfäder lyckats återbeskoga ett förött hedlandskap samt sönderhuggna skogar och efter 70-talsepokens excesser med total kemisk lövbekämpning och hyggesplöjning, så har den Nordiska skogsbruksmodellen etablerats.

En modell där vi kombinerar ett intensivt, men nyanserat skogsbruk med naturvård i en omväxlande mosaikartad miljö. En modell, där vi nyttjar vår förnyelsebara råvara i samklang med naturen, som det sannolikt inte finns någon motsvarighet till i övriga världen. Det går alltid att bli bättre, men vi måste rakryggat försvara den Nordiska skogsbruksmodellen. Vi får inte acceptera ett ensidigt krav på konservering utan att vi också får förslag på hur vi samtidigt kan nyttja skogen. Upp till kamp för den Nordiska skogsbruksmodellen!

Hur gick det med August och Mapuchefamiljen då? Jo, han stormtrivs. Den ”typ” 17 personer stora familjen visade sig snarare vara fyra familjer, utifrån vårt sätt att se det. I mina ögon har den Nordiska kärnfamiljen fått sig en törn, den är jag däremot mer tveksam till som föredöme.

Från andra sidan jordklotet konstaterar ATL:s krönikör Johan Freij att vi i Norden har en unik situation som vi ska vara oerhört stolt över.

Från andra sidan jordklotet konstaterar ATL:s krönikör Johan Freij att vi i Norden har en unik situation som vi ska vara oerhört stolt över.