På senare tid har våra organisationer försökt övertrumfa varandra med att visa på hur bra det går att producera mjölk. LRF Mjölk och Växa gick under sommar och höst ut med att det gick bra för mjölken så fort mjölkpriset gick över 3:20-3:30 kronor per kilo.
Våra egna organisationer skönmålar mjölkekonomin
LRF Mjölk och Växa vill inte se att mjölkkrisen består.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
LRF Konsult går nu ut med att det har varit ett mycket lönsamt 2017. Samtliga döljer eller väljer att inte se det faktum att mjölken har 3-årscykler och att snittpriset 2015–2017 har varit cirka 3 kronor, det vill säga samma som för 30 år sedan. Mjölkkrisen blev som bortblåst så fort priset steg med några tioöringar.
Nu har dock Växa slagit ett nytt och oslagbart(?) rekord i glädjekalkyl där man ska ha vinstmarginal på 11,5 procent vid ett mjölkpris på 2,40. Detta med ett nybyggt kostall för 600 kor. Man ska ha Sveriges högsta avkastning, lägsta arbetsförbrukning, arbetskraftskostnad under avtalsenliga löner, ingen kalv eller kodödlighet och så vidare. Frågan är också hur Jordbruksverket kan ge pris till denna stallösning.
Vi i Sveriges mjölkbönder vill bryta den trend av produktionsminskning som vi har haft inom mjölkproduktionen de senaste 25–30 åren. Vi vill inte höra om fler konkurser, självmord eller dödspatruller inom mjölken.
Detta behöver vi all hjälp vi kan få med. Politiker, tjänstemän med flera behöver inse hur illa det är med lönsamheten och hur illa Sverige ligger till vid en kris.
Vi får dock ta emot slag efter slag i vår kamp för mjölkbondens bästa. Vid vår medverkan på Mjölkens dag i riksdagen kom LRF Mjölk med statistik som visade att vi är nöjda och att det är markbrist som är den största hämskon för en utökad mjölkproduktion. Detta dödade effektivt debatten eftersom bland andra Socialdemokraternas representant fullt riktigt kunde hävda att vi är nöjda.
Vi förstår inte varför våra föreningar agerar på detta viset. Vad är det vi missar? Varför lura politiker på det här sättet? Statistiken är ju kristallklar: Vi tappar produktion!
Frågan vi nu ställer oss är: Är det våra egna föreningar vi måste gå vår största strid med?
Stefan Gård
Ordförande Sveriges mjölkbönder