facebooktwittermail d

Varför så tyst om den svaga lönsamheten?

För att få ett grepp om hur vårt svenska jordbruk har mått och mår är det intressant att studera EUs FADN-statistik som jämför medlemsländernas lönsamhet i jordbruket.

FOTO: JOAKIMBKK

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

I Finland bearbetas EUs statistik av det finska Naturresursinstitutet, och presenteras även på svenska. Även tidningen Landsbygdens folk, utgiven av Finlands svenska lantbruksproducenter, skriver om statistiken över lönsamheten. Naturresursinstitutets sammanställning hittar man här: Sammanställning

Statistiken har publicerats varje år i Finland sedan 1995 då de tre länderna Sverige, Finland och Österrike blev medlemmar i EU. Av denna statistik framgår bland annat hur mycket av jordbrukets kostnader inklusive arbete och avkastning på eget kapital som täcks av intäkterna för respektive land och period.

I tabellen här nedan, med ett urval av EU-länder, kan man se att det jämförande resultatet för Sverige är mycket dåligt. 2013 täckte verksamheten inklusive ersättningar 22 procent av de totala kostnaderna medan utfallet för till exempel Österrike var 71 och för Ungern 166 procent.

Näringsdepartementet, Jordbruksverket, SVT och övrig svensk massmedia har inte på eget initiativ kunnat presentera denna statistik för svenska folket, med svensk text och kommentarer under de 21 år som vi varit medlemmar i EU. Det ligger ett tungt ansvar över våra politiker och deras tjänstemän, som under lång tid vanvårdat våra bönder, deras djur och vår svenska landsbygd.

Kommer svenska folket att vakna innan kylskåpet är tomt? Jordbruksverket klarar inte av att betala ut stödpengar från EU som våra bönder är berättigade till. Många har fått vänta mer än två år på sina pengar.

Är det någon som behöver pengar så är det våra hårt arbetande unga bondefamiljer som själva vill uppfostra sina barn. En svensk bondefamilj har inte mycket att hämta ur socialbudgeten, men det ingår väl i fördrivningen av landsbygdsbefolkningen till våra överhettade storstäder. Hur har de tänkt? Statistiken ovan är förödande. Har vi ingen mat behöver vi inget försvar.

Sten-Arne Persson,

Lantbrukets Ekonomiservice