När vi går in i valåret 2018 kommer miljöfrågorna vara en av de som diskuteras. Mindre av problembilden kommer förhoppningsvis att målas upp av det decimerade Miljöpartiet. I högre grad blir miljön en mainstreamfråga.
Varning för enkelspårig energidebatt
Valåret innebär att många diskussioner bli mer enkelspåriga, exempelvis om miljö och energi. Då är det viktigt att hålla sig skeptisk till bilden av en enda enkel lösning anser ATL:s ledarskribent Hanna Marie Björklund.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Hanna Marie Björklund
Eftersom vi i Sverige har kommit långt i många miljöfrågor såsom djurskydd, kemikalieanvändning, återvinning med mera, är det främst en annan fråga som står ut som den viktigaste, nämligen energifrågan.
Vi har tur i Sverige som har vattenkraft och kärnkraft som gör att vår elförbrukning blir koldioxidneutral, men i resten av världen förblir detta den kanske största utmaningen. På hemmaplan är det våra transporter som i dag är en av de största miljöbovarna och som måste fortsätta förbättras.
Här har den svenska debatten de senaste åren nästan funnit konsensus kring att det är elektrifiering som är lösningen på allt från flygets utsläpp till lastbilar och persontransporter. Allt fler delar av samhället ska drivas på el. Den nästan ofattbart stora satsningen på nya batterifabriker i Västerås och Skellefteå, Northvolt, är en del av den utvecklingen.
Men i den här diskussionen, särskilt när det är valår och man gärna hemfaller åt så enkla lösningar som möjligt, är det viktigt att komma ihåg att elektrifiering inte är något Alexanderhugg.
För det första måste energin som ska lagras i dessa batterier komma någonstans ifrån, och skulle detta råka vara kolkraftverk är inget vunnet. För det andra finns det i dag inte tillräckligt bra infrastruktur i elnäten för att hantera den enorma ökning som exempelvis en helt uppkopplad bilpark skulle innebära. Tänk bara belastningen på nätet när alla kommer hem från jobbet och ska koppla in och ladda bilen samtidigt.
Vi bör inte bli alltför enkelspåriga i samtalet om hur vi ska fortsätta minska vår påverkan på miljön. Universallösningen är kanske inte att alla fordon och maskiner ska bli elektriska. Vi bör fortsätta hålla dörren öppen även för lösningar som biogas och biobränslen.
Därför ska vi inte lägga oss platta i exempelvis EUs diskussioner om skogsråvara ska få räknas som en förnybar energikälla eller om det ska införas restriktioner på att odla grödor som blir till bränslen på jordbruksmark.
Risken finns annars att vi reglerar bort lösningar som kan komma att bli viktiga framöver på grund av politiska nycker. Bara för att det är trendigt just nu att peka ut elektrifiering som lösningen på allt ska vi inte lagstifta bort andra möjligheter. Politiker är dessutom inte alltid de bästa på att förutse vilken tekniklösning som blir mest framgångsrik i framtiden. Alltså bör vi inte ge politiker för mycket makt att stänga några dörrar för olika lösningar.