För en tid sedan var jag på fotbollscup med min son i ett litet samhälle i de mellansvenska skogsbygderna och kom att tillbringa natten i ett bed and breakfast, en anakronistisk pärla. Vistelsen blev vårens höjdpunkt.
Vattenkraften ett hinder för en levande landsbygd
Alla som är intresserade av att hela Sverige ska leva borde fundera på effekten av grön el på närmiljön, skriver Karl Ljungvall.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Men det finns ett inte så litet smolk i bägaren: utan fotbollscup hade jag aldrig åkt dit oavsett hur trevligt ordnat det var och landsbygden hade inte fått den intäkten. Men det skulle inte behöva vara så. Utanför tomten på det gamla huset rann en å.
Om den ån hade varit outbyggd hade ägaren till turistföretaget haft huset fullt av natur- och fiskeintresserade turister, i stället för en enstaka fotbollspappa och någon enstaka varg- eller älgsafariturist. Och landsbygden skulle få liv. I stället är ån uppdämd till en långsamt flytande ränna av dy och vassklädda stränder, till gagn endast för ägaren av kraftverket.
Vattenkraften är inte miljövänlig och den är ett hinder för en levande landsbygd. Det är inte utrett hur stora utsläppen av växthusgaser från dämda älvar och åar är i Sverige. I varma länder ger el från vattenkraft lika stora utsläpp av växthusgaser som från oljekraftverk, enligt Dr Philip Fearnside. Vidare förstör vattenkraften biologisk mångfald och möjlighet till rekreation för människor på ett långt mycket större sätt än något annat kraftslag.
Ibland framförs det lokala perspektivet och småskaligheten som positiva. Den stora poängen med el är att man kan slippa lokala variationer i produktion och konsumtion och att storskaligheten garanterar tillgänglig effekt. Om man skulle driva småskalighets- och lokalperspektivet till sin logiska slutpunkt, då skulle vi inte själva kunna välja när vi vill använda ström.
Samhället hanterar småskalig vattenkraft dåligt; både konsumenter och producenter har lurats av ansvarslösa politiker och så kallade miljöorganisationer. Vi förmås tro att vi bidrar till klimatet genom att ödelägga cirka 2 000 strömmar, dessa bidrar dock med endast 5 procent av elenergin. Det säger sig självt att detta lilla tillskott inte heller är tillräckligt för att bidra med effektreglering, den storskaliga vattenkraftens paradgren.
Dessa strömmar skulle bidra långt mer till landsbygdens välmående om de fick strömma fritt. Elen och hela vårt energi- och effektbehov skulle i stället kunna komma från nya kärnkraftverk med snabba neutroner, där vi bränner upp vårt gamla, redan använda kärnbränsle.
Det är naturligtvis inte gratis, men ingen har heller talat om hur mycket det kostar att bygga upp systemen för att lagra el från den intermittenta elproduktionen, hur mycket landyta som måste bebyggas med vindkraftverk eller hur mycket det kostar när den infrastrukturen är uttjänt.
Min uppmaning till alla som är intresserade av att hela Sverige ska leva är att fundera kring vad effekten av så kallad grön el är på närmiljön, och hur den närmiljön skulle kunna gynnas av att avveckla den småskaliga vattenkraften och vindkraften. Jag väljer kärnkraft och prioriterar öring och strömstare, och jag betalar gärna för att få tillgång till både fiske och levande vatten!
Karl Ljungvall
Uppsala
LÄS OCKSÅ: Komplicerat kraftverksbygge