Ebba Schwan

Åtminstone drar jag den slutsatsen efter att man alltid på middagar och tillställningar får frågan, så fort man nämner att man är veterinär:

– Åh, då måste jag få fråga om min katt som har börjat hosta/kräkas/kissa.

Eller vad nu problemet är. Sällan får man frågan:

– Åh, då måste jag få fråga om mina kor som har höga celltal.

Nu kanske det beror på att fler personer har katt än mjölkkor hemma men ändå. Man förutsätter att det är det som en veterinär jobbar med. Jag kan tänka mig att det var tvärtom i mitten av förra seklet. Då låg definitionen av en veterinär närmare någon som for runt bland bönderna och hjälpte till med kalvningar och sjuka grisar.

Så är det inte längre. Även de populära TV programmen om veterinärer och djursjukvård handlar mestadels om sällskapsdjur som katt och hund. Djurbranschens yrkesnämnd gjorde en kartläggning 2010 där man uppskattade att cirka 500 - 600 veterinärer av totalt 2400 yrkesverksamma hade sin huvudsakliga sysselsättning inom smådjursbranschen. Resterande del är då utspridda inom veterinärmedicinens många grenar, alltifrån länsstyrelser till hästkliniker och man kan utgå från att antalet smådjurspraktiker förmodligen är fler än dem som bara jobbar med lantbrukets djur. Så det verkar som om folks antaganden på middagarna faktiskt har en verklighetsförankrad grund. Men det är inte desto mindre problematiskt.

<h3>Veterinärmedicinen uppstod inte för sällskapsdjurens väl och ve. Det veterinära yrket uppstod ur ett behov av bättre och säkrare animaliska livsmedel. I Sverige grundades den veterinärmedicinska utbildningen när man i mitten av 1700-talet behövde en lösning på boskapspesten som dödade många nötkreatur och därmed hotade försörjning och överlevnad för många människor. Så en veterinär jobbar faktiskt med livsmedelsförsörjning. Veterinärer är en del av livsmedelsstrategin. Vårt uppdrag är att säkra en produktiv djurhållning som tillgodoser konsumenternas behov på ett säkert sätt. Att fixa biffen, helt enkelt.</h3>

Ändå är det hund och katt-doktorn som träder fram i människors medvetande när man pratar om veterinärer. Det speglas också i valet av inriktning under veterinärutbildningen där det rapporteras att allt färre vill syssla med kor, grisar och får. Samtidigt som det rapporteras att de veterinärer som ute i arbetslivet är sysselsatta med lantbrukets djur är överbelastade och underbemannade.

Nu när marknad och konsumenter har insett den svenska biffens värde och vad den representerar i form av hållbar djurproduktion med hög djurhälsa och låg antibiotika så är det synd om inte fler unga veterinärer vill vara med och ta över stafettpinnen som en del i den svenska livsmedelsstrategin.

Så skippa hundgörat och ge katten i katten - fler veterinärer måste tänka utanför hästboxen. Vi måste fixa biffen!

Djurhälsoveterinär Gård & Djurhälsan

Den allmänna bilden av en veterinär verkar vara någon som hjälper sjuka hundar och katter skriver Ebba Schwan i sin krönika.

Den allmänna bilden av en veterinär verkar vara någon som hjälper sjuka hundar och katter skriver Ebba Schwan i sin krönika.