Kronhjorten orsakar mycket höga kostnader i många av våra skogar i form av barkgnag, företrädesvis i granbestånd mellan 15 och 45 år. Skadorna tycks vara särskilt svåra i det jordbruksdominerade landskapet. En fastighet med attraktiva kronhjortsbiotoper kan mycket väl ha skador på upp till 90 procent av träden vilket innebär ett intäktsbortfall på 50–80 000 kronor per hektar vid slutavverkning.
Vi behöver längre jakttid för kronvilt
Artens flockbeetende orsakar mycket stora skador på enskilda fastigheter.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Kronhjortsstammens utveckling och beskattning är i första hand en markägarfråga men även en viktig samhällsfråga. Med tanke på skogsbrukets stora betydelse för vårt välstånd, sysselsättning samt att motverka klimatförändringar så borde våra riksdagspolitiker ägna mer tid åt att lösa våra problem med viltstammar. Det handlar om att ta ansvar.
Den enskilde skogsägaren har skyldighet att ta ansvar för skogsgårdens ekonomi och dessutom ta hänsyn till samhällets krav på skogens skötsel samt bevarande av den biologiska mångfalden.
Kronhjortens flockbeteende gör skadorna på enskilda skogsfastigheter mycket besvärande men med fortsatt ökning och spridning över landet blir det snart ett nationellt problem.
Med tanke på skogsägarens kostnader vid anläggning av nya bestånd i form av förädlat plantmaterial och bekämpning av skadeinsekter med mera är det märkligt att vi accepterar denna utveckling. Särskilt anmärkningsvärt är det med anledning av regeringens ambitioner om skogens betydelse i framtiden.
Vi fick för några veckor sedan ett regeringsbeslut om skyddsjakt på kron- och dovkalv från 1 juli till den 15 april. Sannolikt är det inte tillräckligt för att åstadkomma en förändring av skadebilden. Här finns dock ett par viktiga positiva aspekter.
För det första överlåts beslutanderätten till den enskilde markägaren i stället för en kollektiv förvaltning att avgöra avskjutningen. Helt klart ett steg i rätt riktning. Det är utan minsta tvekan markägaren som är bäst skickad att avgöra beskattningen av kronhjortsstammen.
För det andra är det mycket positivt att slippa blanda in länsstyrelsen i skyddsjaktärenden enligt dagens modell. Därmed undviker vi en tidsödande hantering och även en meningslös byråkrati.
Även om ovannämnda regeringsbeslut är ett steg i rätt riktning kommer det tyvärr inte att ha någon avgörande betydelse på längre sikt för utvecklingen av kronhjortsstammen och därmed skadorna på granskogen.
Därför är det viktigt att vi skyndsamt får utökad jakttid på kronhjortshindar. En ytterligare fördröjning av detta ger bara förlorare. Vi skogsägare vill och måste få ta ansvar för våra skogsgårdar och kommande generationers möjligheter att bedriva ett meningsfullt skogsbruk i enlighet med samhällets intentioner.
Carl-Johan Nordström
Skogsbrukare, Djurtorp