När den värsta hysterin kring årets foderbrist lagt sig, kan man konstatera att jag inte sett enda företrädare för partier, kommuner eller någon annan ställa sig upp och tala om hästägarnas problem. En snabb kalkyl ger att det krävs 684 000 ton hö för att föda våra hästar ett år. Om uppgifterna om en halverad tillgång innebär det att det saknas kring 300 000 ton som måste importeras.
Vi hästägare måste tala med en röst
Hästnäringen är enormt viktig för landsbygden men politiker och myndigheter tittar åt ett annat håll.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Jag har inte sett mer än fåtal artiklar kring detta när det var som mest skriverier. Det finns några kommuner som stöttar sina ridskolor och det är hedervärt, samtidigt finns det ridskolor som lägger ner på grund av höjda foderpriser.
Varför står ingen upp för oss hästföretagare/hästägare och driver våra frågor mot politikerna? Å ena sidan har vi ett tjockt regelverk att följa från Jordbruksverket, och då är vi helt plötsligt köttproducenter.
Men när vi ska verka då jämställs vi (än så länge) med försäljning av kylskåp i lagens ögon, och får ett svagt stöd från olika myndigheter när vi vill utveckla våra verksamheter. Till exempel ställer lokala tolkningar av byggregler till det för den som vill bygga ut.
Hur ska vi kunna organisera oss så att vi kan tala med en röst mot politiker och myndigheter?
Vi är olika som hästföretagare med olika verksamheter men vi har samma situation när det gäller torkan, med olika förordningar, Konsumentköplagen och sist men inte minst Skatteverket. Samtidigt innehåller ju begreppet hästföretagare fler än bara hästägarna, exempelvis hovslagare, veterinärer, och uthyrningsstall. Listan kan göras lång.
Hur kan vi enas över verksamhetsgren från travet, med sina stora pengar, till ridsporten och turridningen med mera? Våra engagemang är spridda från föreningar med ridskolor, travbanor till avelsföreningar. Är det kanske så att vi måste stöpa om Hästnäringens Nationella Stiftelse (HNS) till att också stötta hästnäringen såsom namnet säger?
Jag vet att LRF försöker att lansera LRF Häst som svaret på frågan, men sett från min horisont som uppfödare med hopptävlingsstall har jag inte sett något av deras utspel som gynnat mig. Samtidigt har de varit väldigt tysta i torkans spår, medan LRF engagerat sig i koböndernas öde.
Jag tror inte att en paraplyorganisation är rätt väg, för då kommer vi medlemmar för långt från organisationen kärna. Om jag tar mig själv som exempel så kan jag inte påverka Svenska Ridsportförbundet, det är för långt från mig som medlem i en lokalklubb till de styrande på Strömsholm. Den andra vägen är Swedish Warmblood Association och de är inte med i LRF Häst.
Jag tror mer på en hästägarförening där man deltar i sin egenskap av hästägare. Sedan kan LRF häst stöpas om till en organisation för sina direkta medlemmar som är hästföretagare, gärna med olika rikstäckande organisationer som medlemmar också, men den starka parten måste vara hästföretagarna.
Varför är vi så flata? Varför kan vi inte samla oss och försöka göra något som faktiskt gynnar oss alla, utan att se snett på andra tävlingsformer eller raser? Har vi inte ett gemensamt problem efter torkan och med alla nya regler som kommer?
Jocke Wallenberg
Västra ÅÅ Stuteri, uppfödare, hingsthållare och hästägare